you belong to me

det är i sånna här lägen jag undrar hur djup denna grav jag gärvt åt mig själv egentligen är.

jag vill gärna framställa mig själv som en person som vet vad hon vill , som är stark och framåt
att jag kan ta hand om mig själv och om andra.
men gång på gång kastas bevisen mot mitt ansikte
jag är svag svag svag
jag är rädd för verkligheten och för alla sanningar som döljer sig där ute.
jag kan inte ta hand om mig själv, ännu mindre någon annan
och jag har inte en aning om vad jag vill
alla dessa sömnlösa nätter har odlat obegripliga tankar
och jag har nog fått en viss självinsikt
jag är rädd för andras dömmande blickar, för andras dräpande ord
men mest av allt är jag rädd för mig själv
jag är hela tiden rädd för att tappa kontrollen igen, och allt stiga mig åt huvudet.
just nu kan jag stå, just nu kan jag andas
jag kan till och med sova utan Mardrömmarna ibland
men hela tiden rasar jag ett steg närmare totalt mörker
den där kaotiska världen jag förut levde i

nu är jag inte ensam längre
den som fått mig stå upp igen så många gånger finns äntligen vid min sida igen
den jag mist för många gånger på grund av min egen dumdristighet
ändå är jag rädd, osäker.
jag törs inte lita på min egen stryka
för jag vet
jag vet
att den kommer svika mig igen

RSS 2.0