mitt liv

det finns två människor i mitt liv, som får mig att orka, att över huvudtaget leva. utan dessa människor
skulle jag inte kunna leva.

först, är det min syster, min älskade, älskade syster. för det är du ju. själsligt är du ju det.
min barndomsvän.
ingen annan får mig så avslappnad och orädd som du. och efter tretton år tillsammans är
din familj även min familj. för hur många gånger har inte jag sovit över hos dig, ätit nutellamackor
och retat din mamma genom att säga "...ojdå." jag är så glad att du är min vän, för utan dig
skulle jag inte klara mig. låt oss alltid vara bästa vänner. och låt oss se tillbaka på detta, om 70 år
när vi sitter på ålderdomshem och pillar på våra hörapparater. för jag vill, och vet, att vi
kommer vara bästa vänner. för alltid.

och sen är det den där andra. min pojke. min pojke. du ingen, ingen, kan få mig så lycklig som du.
bara tanken på att det är vi, du och jag, får mig lyckligare än jag någonsin varit förut. tanken på
att du orkar med mig, och att du vill vara med mig, är nästan mer än vad mitt hjärta klarar av.
du är min bästa vän, jag litar på dig. ett liv utan dig, är inget liv. du är allt jag någonsin velat ha.
jag vill att du ska veta, att jag älskar dig. och verkligen att jag behöver dig, som bästa vän. allt annat är bara plus.
eh, mycket, mycket stort plus dock.

allt faller samman

jag sitter här. i det hus vi köpte för inte mycket mer än ett halvår sen.
pappa har precis blivit klar med renoveringen.
nästan hela huset har han gjort om, och i vår ska vi göra om i trädgården.
pappa har revoverat alla våra rum precis som vi ville ha dom. jag fick mina svarta väggar.
adam fick ett nytt, fint golv.
och hallen blev han klar med för en vecka sedan.
och badrummet, så nöjd han blev med det.
det har varit skönt att bo på olika våningar. man stör varann mindre.
jag vill inte flytta härifrån. jag vill inte bo på två ställen.
jag vill inte träffa mina föräldrar mindre än vad jag redan gör.
jag vill inte slängas fram och tillbaka mellan dem.
jag vill inte att deras sextonåriga äktenskap ska ta slut.

ett lugn att döda för

efter år och år av stress och ångest har jag hittat ett lugn.
ett lugn som är i kroppslig form.
bara tanken av att det finns en som orkar med mig, och bryr sig, på riktigt, är allt jag behöver.
du finns där. varje dag. utan att behöva prata eller kontakta mig över huvudtaget. du får mig att le utan att du behöver göra något alls. ett riktigt leende.
du lever i mina tankar konstant och jag skulle inte kunna leva utan dig.

när allt annat är osäkert, när allt annat rasar, är du min klippa, min enda stabila mark.
och jag älskar dig för det.
du är allt jag har.
<3

RSS 2.0