.

det är samma sak.
om och om och om igen.
vi pratar om det, vi blir båda ledsna, nostalgiska och glada, allt på samma gång.
sen går vi tillbaka till att snegla på varandra i korridoren, ett nervös leende någon gång ibland.
om du bara visste hur ont det gör i mitt hjärta varje gång jag ser dig, varje gång jag hör din röst, varje gång jag minns ditt skratt och våra minnen.
som den där kvällen i maj. jag kommer aldrig glömma den kvällen.
eller som alla gånger vi suttit hemma i din mammas soffa och kollat på film.
haha, när jag tänker tillbaka nuinser jag att vi nog var lata ._.
eller som när vi suttit på mcd och tjockat i oss pommes.
alla minnen har otroligt stort värde för mig, och jag saknar allt.
jag kan inte släppa det här.
för det enda jag önskar, det enda jag verkligen vill, är att få tillbaka min bästa vän.
för att uppnå det skulle jag kunna offra vad som helst, för att slippa den känslan jag får när jag tänker på dig.
för att få krama dig igen, för att få känna att det är som förr.
egentligen finns inget som hindrar mig, förutom min egen rädsla och feghet.
jag är rädd för att förstöra det ännu en gång, och för feg att ta risken.
men jag vet att om jag ska orka forsätta med skola, med mig själv, med allt egentligen, så måste den här tortyren få ett slut.
jag måste få dig tillbaka Nellie, för livet är fan inte värt besväret utan dig.

RSS 2.0