i

Det håller inte. Det funkar inte och jag blir så förbannad på mig själv.

Btw

Sommarens läxa?
- Berätta aldrig vad du känner. Iallafall inte på sms, det blir alltid fel.
- Håll hårt i vänner.
- Håll ännu hårdare i flickvän.
- Tappa kontrollen.

Septemberångest

Jag känner igen tecknen. Shorts och kjolar byt ut mot jeans och långbyxor, nätterna tillbringas inte längre lika gärna utomhus, och långsamt singlar ett gulnat löv mot marken. Rent officiellt är det fortfarande sommar, augusti är faktiskt en sommarmånad. Men jag kan bara ljuga för mig själv i tre dagar till, sen får jag öppna mina hårt slutna ögon för det faktum att hösten är här, och även allt det innebär. Vantar, halsduk, iskalla cykelturer till stationen och den obligatoriska höstdepressionen. Ungefär lika förutsägbart som att klockan snart slår om till två tvåor följda av två nollor, och det blir dags för mig att börja göra mig redo för att sova. Vart i helvete tog sommaren vägen?

Ett ändlöst slut.

Lite för mycket dipp, lite för mycket depp och alldeles för mycket spyor för en kväll. Att åka buss med en männsklig vulkan som hela tiden får tacostinkande utbrott i 40 minuter är inte att rekomendera. Alls. Att sedan stå och vänta på ett tåg som aldrig kommer och en kille lägger en fin liten pizza en halvmeter framför mig gjorde inte kvällen bättre. Men nu är det en ny dag och jag peppar 23-årsfest. Partaj!

Fisk.

Igår fick jag äntligen vara med på våra praktiska lektioner i skolan igen. När man varit utomlands måste man lämna salmonellaprov, eftersom vi hanterar livsmedel som desutom säljs. Och eftersom jag var i Turkiet i somras var jag självklart tvungen jag med. Det tar ungefär en vecka att få svaret, så förra veckan fick jag snällt hålla mig utanför våra kök. Men igår fick jag svar att allt var okej, så jag hade kallkök (dvs mitt favoritämne) hela dagen.
Idag börjar jag inte förrens halv ett, dessvärre slutar jag inte förrens kvart i fem.. Men men, choklad och konfektyr verkar skoj så det blir nog bra. Hej hopp!

" Asså Josse, gå och dö!"

Jag har besök. Av en serb, och en hårig, svart sak. Serben mobbar jag stenhårt just nu, bara för att det är så jädrans skoj. Katten låter jag bli, han är så söt. heh. Dessutom äter vi After Eight, våra nyttiga liv börjar imorgon.


Med händerna fulla av lycka som rinner mellan fingrarna

Ibland räcker inte orden längre. Vad man än säger, hur mycket man är försöker vrida och vända på meningarna påverkas inte resultatet. Och så står man där, handfallen. Utan att veta hur man ska göra eller vad man ska säga längre. Och så när det bara finns en enda utväg vänds allt upp och ned och allting blir som det ska. Som ett timglas, där tiden varit ett enda sandkorn ifrån att ta slut, när det plötsligt vänds och man ges ännu en stunds lycka.

Mih!

Om två dygn, kommer jag (fingers crossed) ha den underbaraste person jag vet i min famn igen. Och det kommer dröja innan jag släpper taget.

Håkan är fin.

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
och att dina ord i natten är det enda som når in

RSS 2.0