Kaozzz

Pappa steg in i mitt rum och utbrast "Det är kaos här inne jämt ju, hur kan du leva här inne?!"
Åh, gamle man. Det är skillnad på kaos och kaos, ska jag få be att tala om. Det kaos jag lever i är o-r-g-a-n-i-s-e-r-a-t. Organiserat kaos. Jag har världens bästa ordning på mina saker.
Smutstvätt ligger i en prydlig hög på golvet. Rena eller halvrena kläder ligger i fotöljen i väntan på en utvärdering om de ska få åka in i garderoben eller förpassas ned i högen på golvet. Datorn står på datorstolen bredvid sängen, alternativt myser i mitt knä. Saker som används ligger i sängen och saker som har eller ska användas chillar på nattduksbordet. Skitlogiskt.
Nu ska jag köra Angry Birds, WOOOOOOOOP!


Tjejen med koll.

Det värsta är inte att bli illa omtyckt av...

Det värsta är inte att bli illa omtyckt av andra. Det värsta är att själv förstöra minsta lilla aspekt av sitt eget liv, enbart för att man tycker så illa om sig själv och den osympatiska person man genom åren utvecklats till.


mnobs

En rolig sak har jag att berätta iallafall. På min fina skola kan man hålla en egen idrottslektion om man är intresserad av ett högre betyg. Imorgon förväntas jag alltså infinna mig på en lektion som en tjej i min klass bestämt att vi ska lära oss att shuffla. Tillåt mig skratta.
HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHHAHHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Naj, inte riktigt klar.
HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
Nae, lite till.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
När helvetet fryser till is, Kronprinsessan börjar handla på Gina Tricot, Peter Jöback blir straight, fiskar börjar leva i öknen och när Idol blir sevärt, DÅ kommer jag att lära mig shuffle på en idrottslektion. Punkt.

Måndagstjoffs

Denna dag suger. Hårt. Skoldelen var rätt bra, men annars. Åh. Fy. Äush.

Jersey Shore!

Vill bara påpeka att jag tittade på Jersey Shore igår, som varje söndag. Det äger, okej? Jag står för att jag gillar det. Så. Ja. Varsågod Vickan.

.


älskar för övrigt naomi och emily.



.

åh jag är så gay.


Here comes the fear

I lördags upplevde jag en av de jobbigare nätterna i mitt liv. Efter alldeles för många respektlösa jävla idioter som tydligen aldrig lärt sig hur man beter sig runt andra människor vinglade jag i säng, och båten fortsatte gunga hela natten. Jag har aldrig blivit sjösjuk tidigare men så har jag ju i och för sig aldrig befunnit mig på en båt som gungar så för förbannat tidigare. Att gå rakt var en omöjlighet, och när vi gick igenom de trånga korridorerna kastades man fram och tillbaka mellan väggarna. Att få kliva av var något av en befrielse.
Som om det inte var nog med elände pratade min underbara lillasyster om Titanic non stop, och på radion spelades My heart will go on. Trodde jag upplevt min sista dag i livet. Men jag överlevde, och nu är jag fruktansvärt glad över att vara hemma igen, med en jävla massa godis bredvid mig.

plopp.

Nu drar jag till Tyskland en sväng, hörs någon annan gång!

Torsdag

Sa jag inte att det var något dolt med alla de där Kentrubrikerna? Sa jag inte det, va va va va?! Så jädra rätt jag hade då, igår släpptes alltså nyheten att de underbara små pojkarna just nu befinner sig i Frankrike och spelar in nytt material. Blev så glad att jag skuttade runt en bra stund.
När jag lugnat ner mig lite vandrade jag och min kära vän till Espresso House och tog en chailatte var och pratade genom läget. Idag har jag behållt mitt humör på konfektyrlektionen och resultatet av det blev päronlikörspraliner, hoppas innerligt de blev goda. Kvällen har bestått i fika med bästa vän här hemma och en sväng förbi Kustviks för att lämna en nyckel. De flyttar snart från Linghem och från det hus där jag nästan bott under min uppväxt. Åh vad jag kommer sakna det stället, även om det var länge sen jag övernattade där nu. Alla de gånger man suttit och ätit cheeseballs i soffan och tittat på film och Idol och allt vad det varit. Och alla Nutellamackor till frukost...

.

stor.fet.lycka
<3


Tisdag

Idrott, samhäll, svenska, stan med fin tjej, mys med mor. Min dag i korthet, hej dåååå.

En lång korridor. En fönsterlös, dörrlös k...

En lång korridor. En fönsterlös, dörrlös korridor, till synes utan ände. Varje steg ekar i oändlighet, och hennes redan långa gestalt förlängs ytterligare i hennes skugga. Hon fortsätter gå mot sitt mål, men det hon inte vet är att jag betraktar henne. Jag ser hennes hår röra sig i takt med varje steg de stora, klumpiga kängorna tar. Jag följer hennes varje steg, tätt intill. Min arm snuddar vid hennes, men hon vet inte att jag finns där. Jag finns alltid där, vid hennes sida. I hopp om att hon inte ska glömma det som en gång var, i hopp om att hon inte glömmer vem jag var.


Where have you been

Sitter med Rihannas nyaste album som kom ut idag dunkandes i mina hörlurar, och herreminget, den kvinnan alltså. Finner inga ord.


För övrigt den snyggaste jävla musikvideo jag sett.


.

såg klart into the wild förut, en av de absolut finaste filmer jag sett, no doubt. önskar jag sett den för länge sen.

Into the wild

Into the wild är en film som jag länge velat se, men jag har liksom aldrig tagit tag i det. Kanske för att det kändes som en film man ska se tillsammans med rätt person, men i lördags när den gick på tv såg jag från mitten fram till typ tjugo minuter från slutet, eftersom jag var tvungen att springa ner och laga mat. Men det jag såg var otroligt gripande. Både jag och Jenny satt knäpptysta och var helt inne i filmen, något jag sällan blir eftersom jag mest blir rastlös och tröttnar när jag kollar på film. Men det var något speciellt med denna film alltså, den var så fin och... Ja, jag finner inget annat ord än gripande. Jag ska se till att se hela så snart som möjligt.

Snart kommer kärleken du tvingade fram

I fredags låg jag hemma och hostade, snorade och tyckte allmänt synd om mig själv innan jag hoppade på 520 och åkte till min kvinna. Där har vi spenderat helgen ensamma med hennes smått efterblivna katt. Igår drog vi in en stund till stan för att hänga med en norsk liten herre. Bussresan hem igen var bland de värsta jag upplevt, var så otroligt illamående att jag fick kämpa för att inte spy under hela satans resan.
Idag har jag inte gjort något mer vettigt än att övningsköra lite, nu sitter jag och försöker låta bli att sörja min fina, underbara sovmorgon nu helt plötsligt fråntagits mig för en satans serveringskurs. Hatar individuellt val...
Som tur är har jag min brud Fannylicious vd min sida imorgon, då känns livet lite lättare!


Snyggare än så blir det inte.

-

Jobbade i två och en halvtimme med att mest stå och le och plocka runt lite ostar, och nu är jag trehundra kronor rikare. Imorgon blir det ingen skola för mig, men helgen ska spenderas i Borensberg.

.

Dagen började dåligt och blev sämre i en stadig takt tills jag fick ett psykbryt och drog ifrån min konfektyrlektion. Nu har jag legat hemma och tröstätit och tyckt synd om mig själv ett tag, så om två timmar ska jag vara redo att jobba. Min lärare frågade om några i min klass kunde hjälpa till på någon grej i Filbytergallerian ikväll, och fattig som jag är kunde jag inte tacka nej. Så nu måste jag rycka upp mig och börja laga mat och göra mig i ordning.

Kroppen skakar. Jag andas tungt och ansträ...

Kroppen skakar. Jag andas tungt och ansträngt, som om lungorna inte riktigt vill samarbeta med hjärnan. De lyder motvilligt nervsignalerna, men det finns något upproriskt i hur mycket motstånd de gör. Huvudet bankar, som om det gång på gång kastar sig mot kraniet. Långt ner i strupen skär stämbanden snitt efter snitt, för att uppmana mig att sjunga, skratta, göra allt det jag vill. En vanlig förkylning blir i feberyran själens kamp för frihet, med organen som soldater. Och trots att mina ögon är dimmiga är jag mer klarsynt nu än tidigare. Jag inser att den längtan efter spontanitet jag alltid försöker undertrycka faktiskt är starkare än jag trott. Jag har en enorm längtan efter att de leva livet. Jag vill på fester där jag inte känner någon, jag vill släppa min rädsla för att lära mig nya saker, jag vill göra bort mig och skratta åt det, jag vill hamna i svåra situationer men själv lyckas ta mig ur dem. Jag vill göra alla de saker som hör livet till. Jag vill känna saker till fullo, jag vill älska tills hjärtat går sönder och jag vill gråta tills det inte längre finns någon sorg kvar. Jag vill leva, inte sitta fast i den parodi på ett liv som jag gör nu, med varenda dag redan planerad.


They go up again, we go forward

Jag hade världens finaste kväll igår. Klassikern middag och bio visade sig oslagbart och det var som att glida runt i en rosafluffig bubbla av kärlek, och jag kunde inte sluta le.
Imorse var saker och ting inte riktigt lika bra. Effekterna av att jag sprang runt i skinnjacka och tunna strumpbyxor mitt i den minusgradiga natten visade sig med en rejäl förkylning. Jag har gått runt med snurrande huvud hela dagen, och med en ömmande hals, så jag var tvungen att ställa in min planerade fika med Vickan. Imorgon ska jag försöka pallra mig iväg till skolan för att ha lite Choklad & konfektyr och ett prov på det, uuuuuuuäääääh.

You are the only exception

Ett år. I ett år har vi setts varje dag i skolan och nästan varenda helg. Enda gången vi tvingats vara ifrån varandra var i somras, när du var i Serbien. Det var bland det jobbigaste jag varit med om, hela kroppen kliade av frustation över att inte få vara nära dig eller bara höra din röst. Men till och med det överlevde vi. Nu är det över ett år sen du drog ner mig på golvet på den där festen och exakt ett år sen vi trevande bestämde att det skulle vara vi. Ingen av oss trodde nog att det skulle hålla så länge, men med tiden har vi växt ihop till en enhet, en oövervinnerlig sådan.

Vad som än händer, vilka problem som än uppstår får vi aldrig glömma det viktigate, vi hör ihop du och jag. Jag älskar dig Jenny, tack för ett fantastiskt år.



Huvudperson i mina sämsta minnen

Kunde ännu en gång inte somna igår. Låg och vred mig i timmar innan jag hamnade i någon slags orolig dvala med drömmar om allt från Kent till en föredetta vän. Ikväll händer ingenting, men imorgon är en stor dag i mitt lilla liv. Jag ska på dejt med en snygg tjej, men mer om det imorgon.
Nu ska jag fortsätta brottas med mig själv, mitt röksug och mina bittra känslor mot folk som inte förtjänar det. Tjooop.

En klump i magen, som av hårdaste granit, ...

En klump i magen, som av hårdaste granit, hotar hela tiden att utvidgas ännu mer. Panik över en känsla som aldrig funnits där tidigare. Andas, tänk efter och fly inte ännu en gång. Gör dig av med fegheten en gång för alla.


gwgswwgqetyjkrtneellfsiehcobnkvfgrktpejhig

Gårdagen började segt, minst sagt. Jag sov bort hela för- och eftermiddagen och jag har fortfarande minnesluckor. Till exempel vaknade jag efter en powernap efter lunch med blött, väldoftande hår. När duschade jag? Det har jag fortfarande inte klurat ut.
På kvällen bråkade jag med Östgötatrafiken men lyckades sedan med hjälp av min broder ta mig in till stan för att hänga med Jenny och Gurra. Mycket trevlig kväll och jag somnade med ett leende på läpparna.
Ikväll drar jag och familjen in till stan för att gå Vinterljus och sen gå på bio. Det blir säkert fint, men borde verkligen göra mig i ordning nu.


Cheryl Cole dök upp också, helmysig tjej.

11 11 11

Det har varit ett jävla tjat om denna dag ett tag nu. Elva, elva, elva. Läste om någon tjej som fyllde elva idag, det var ju rätt epic MEN AH det var inte det jag ville framföra. Jag kommer för evigt minnas (tills jag glömmer det imorgon) denna dag som dagen då mina trogna, fina läsare som gör mitt bloggliv värt att leva (största lögnen, bloggar bara för min egen skull men lite smicker har ju ingen dött av) helt plötsligt svek mig för att förlova sig? Gifta sig? Föda barn? Ae vad vet jag, sad in the öga blev jag iallafall. Nu vill jag se skärpning!

(Elin är förresten ursäktad, hon är upptagen med att fylla år. Inte elva dock, så det var inte så epic.)


It's friday, friday!

Upptäckte ännu en Kenttitel imorse, börjar bli nervös nu....


Men ja, over to other stuff! Idag har jag och mina lagmedlemmar i kallköket gjort smörgåstårta för 70 pers, det tog en liten stund. Nu är jag så obeskrivligt trött på smörgåstårta och kallköket in general så bytet till bageri och konditori är efterlängtat.
Efter att ha sovit bort hela eftermiddagen gör jag mig nu redo för de två snygga brudarna som glider in här ikväll.

Kenttitlar

Jag har upptäckt en komplott. En konspiration. Eller ja, vafan man nu vill kalla det. De senaste veckorna har den ena efter den andra Kenttiteln dykt upp som rubrik i Corren. Här följer ett par exempel.



Förvisso ingen titel, men en textrad som sätter sig på minnet.

Imorse påpekade min kära vän att det ännu en gång dykt upp en titel.

Jag har dessutom ett minne av att jag sett rubriken "Ensammast i Sverige", även det en låt. Vad beror detta på? Är rubriksättaren en Kentälskare av stora mått? Vet personen i fråga något superhemligt, som ett skivsläpp och njuter av att veta det ingen annan vet? Jag följer utvecklingen med spänning.

Mila






hejjagönskarjagvarlikasnyggsomdu.

Det här med att köra bil.

Jag är inte så himla grym på det här med bilkörning. Jag har i och för sig inte kört regelbundet sen typ... Någonsin egentligen. Det värsta jag vet är att backa. Alltså, VARFÖR lever vi inte i ett samhälle där man aldrig någonsin behöver lägga i backen, där bilarna inte ens har en back, just beacuse its so onödigt? Tyvärr är det inte så utan man är tvungen att vara lite flexibel och åka baklänges ibland, synd bara att jag är så ofantligt dålig på skiten. Pappa sa åt mig att backa rakt bakåt och parkera i en parkeringsficka. På något vänster hamnade jag tvärs över målet, istället för rakt i och jag har ingen aning om hur det hände. Känner att den där förhoppningen om ett körkort till födelsedagen är lite väl ambitiös. Åkte i mörker för första gången idag iallafall, framsteg!

Bloglövin


Bloglovin har spajsat upp tillvaron lite, det tycker jag är skoj.
Finner för övrigt att kvinnan med dockorna på kvällens Outsiders är djupt oroande, obehaglig och bara allmänt... Nae.

Tisdag

Inatt sov jag ingenting. Jag lyssnade på galet peppig musik och låg vaken i  alldeles för många, långa timmar. Det finns två alternativ for a girl like me i sådana lägen, bli skitaggressiv och hemsk eller bara äckligt oseriös. Idag blev det det senare alternativet.
Min brud och min vän höll i idrottslektionen idag, tänk att det finns så ambitiösa människor. För deras skull och på grund av tidigare nämnt humör ansträngde jag mig mer än jag gjort under hela min gymnasietid, aaa hell, under hela min skoltid när det gäller idrotten. Det var nästan roligt, förutom att jag skadade mina kvinnodelar när jag skulle försöka ta bollen på bröstet... Efter det förflöt två lektioner som jag roade mig med att hugga Jakob med pennan medan jag skrattade ondskefullt, det är synd om stackaren.
Nu ska jag gå ner och kräva mat på ett sådär trevligt sätt som bara en tonåring kan, och efter det ska jag kleta ner barret med honung, Fanny rekomenderade det. Och det Fanny säger är laaaaaaaaag!!!!

ps.

Det blev en ny profilbild till slut, den blev sådär.

Det här med profilbilder.

Jag blir aldrig nöjd med profilbilder. Aldrig, aldrig, aldrig. Man skulle kunna tro att det är en enkel match att ta en snygg bild, med tanke på att jag var något utav ett egobildsproffs en gång i tiden. Lade upp en sisådär 30 mer eller mindre likadana egobilder varje dag under min Bilddagboksperiod, att jag under samma tid var brutalt emo och inte så lite ful är väl en annan femma.
Men, med all min kamera- och poseerfarenhet får jag liksom aldrig riktigt till det. Håret blir fel, ögonen blir skeva, munnen för öppen eller för ihopbiten, för mesig, för seriös, för leende and so on. Dessutom har jag börjat lägga till med fjortisposen nummer ett, dvs handen i håret, huvudet lutandes åt valfritt håll och ett plut som bara ser skitlöjligt ut. Det är nästintill tvångsmässigt, så fort jag tänker tanken att "Naaaaae gud vad trött jag är på min fula profilbild, dags för ny!" så vrids huvudet 45 grader åt vänster och handen börjar söka sig upp mot hårfästet. Jag må ha övergett emoismen men ännu har jag inte konverterat helt till fjortisdomen, så när detta händer blir jag smått upprörd på mig själv.
Summan av det hela då? Jag blir trött på att stå där och göra mig till så kameran blir istället full av mindre seriösa bilder, exempel följer nedan. Och ja, jag välsignades med en rätt brutal tunga.


vackra, starka, inspirerande.



f

jag saknar dig.

,

Crashing a light on the sea,
Reflections still look the same to me,
As if though I did one day.

And it's peaceful in the deep,
Feed you where you can not breathe,
No need to pray, no need to say 'now I am under'.

And it's breaking over me,
A thousand miles onto the sea bed,
I found the place to rest my head.

Never let me go, never let me go.

-

Jag hade planerat att skriva något för att ge sken av att jag inte bryr mig, och det var min plan, att inte visa något. Men jag kan inte låtsas den här gången, någonting har gått sönder i mig och jag vill bara låsa in mig i ett mörkt rum för evigt. Imorgon tänker jag stanna hemma från skolan, det är fan inte värt det.

Lördag

Hade en jättefin kväll med mina fina vänner igår. Efter en trerätters drog vi runt i Bankekind innan vi hamnade på kyrkogården. Så där gick vi alltså runt, fyra sjuttonåriga tjejer på en kyrkogård mitt i natten, måste sett helsjukt ut.
Om ett tag drar jag iväg till Borensberg, någon fest i Åtvid blir det inte av olika anledningar. Istället ska jag mysa med min kvinna som jag inte träffat på nästan en vecka.

hPIWNHGW

Stockholm var fint, finns inte mycket mer att säga om det.
Idag har jag köttat sönder med en smörgåstårta som min kära bror beställt. Ikväll drar jag till Bankekind och myser med mina gamla vänner, och imorgon ska jag till Åtvid. Proot!

Mörker. Ett så obeskrivligt kompakt mörker...

Mörker. Ett så obeskrivligt kompakt mörker att bara suddiga konturer av landskapet omkring mig går att urskilja. Jag tackar mig själv för att jag gett mig ut och sprungit den här vägen om och om igen, och på så sätt lärt mig varje millimeter av den. Efter ännu en stunds trampande kommer jag fram. Jag och min kära vän sätter oss på en klipphäll, ser på stjärnhimlen, röker och pratar om allt. Efter en obestämd tid trampar jag hemåt igen, och mörkret är inte lika kompakt längre. Jag kan inte låta bli att le. Vad som än händer har jag iallafall min bästa vän, som alltid går att lita på.


RSS 2.0