Paradise

Jag fick till slut besök av min kära vän som inte bara hade med sig sin vackra uppenbarelse utan även nudlar och Daim. Lite Torkel och ett lapptäcke av godispapper senare lämnade hon mig, och äntligen är hon inte en liten sextonåring längre.
Resten av dagen har jag packat och fixat inför imorgon, tåget går redan 9.18 så jag har inte tid att fixa något då. Nu ska jag antagligen lira Sims resten av kvällen.

Deep breath.

Jag har myst till det lite med ljus och planerar att gosa ner i mig i min fluffiga säng och kolla på Skins tills jag somnar. Låter som en helt okej avslutning på denna dag. Vad som händer imorgon är oklart, men det ska iallafall packas, thats fo sho.

Observera min kickass låtsaskamel på första bilden, direktinporterad från Egypten. Like it a lot.


Foxy is no more!

Min ömma moder tvättade Foxy, och de är inte längre riktigt lika fruktansvärda.

ssssssssssöndag.

Nu är jag hemma igen, och jag kommer sakna min kvinna som jag inte träffar förrens tidigast lördag, då det vankas Halloweenfest i Åtvid. Om jag åker dit eller inte vet jag inte, det märks.
Nu har jag absolut ingenting att göra förrens tisdag då tåget rullar mot nordligare breddgrader. Det blir säkert bra. Hade hoppats att få hänga lite med min bästa vän men hon kommer i vägen med sin satans födelsedag, riktigt dålig stil.

Lördag.

Vaknade för en stund sen och ska nu städa hela rummet, äta lunch och sen åka till Borensberg för mys med min favoritmänniska. Jag gör inget annat än att umgås med Jenny nu för tiden.

I've had it.

Efter allt som hänt idag kan jag inte hålla ilskan, eller kanske framför allt besvikelsen, inne längre. Jag kan inte intala mig själv att ta det lugnt, att allt är ett missförstånd och att det säkert löser sig. Jag är så in i helvete trött på att bli utputtad från er gemenskap och hela tiden höra ert viskande om hemligheter som jag tydligen inte längre är betrodd med att få ta del av. Varenda jävla dag är likadan. Riktigt fina "vänner".
Nu ska jag sova i en vecka, och andas ut, få lite distans.

Jag hatar hud mot hud. Eller, stora ytor a...

Jag hatar hud mot hud. Eller, stora ytor av naken hud mot annan naken hud, som tex mage mot rygg, lår mot lår and so on. Jag klarar inte av det, jag blir wild and crazy och nästan lite panikslagen av det, så otroligt obehagligt. Jag tror det grundar sig i att när jag var liten trodde jag att om huden låg mot annan hud för länge skulle man växa ihop. Så om jag satt för nära min kompis lite för länge skulle jag helt plötsligt fått en siamesisk tvilling att dras med. Tänk då om hon var lika klantig och skaffade ett bihang hon med, och om den också fick det och så vidare. Helt plötsligt skulle vi vara en hel klump med människor som vandrade omkring, tänk vilket kaos det skulle orsaka. Och toabesöken, hujeda mig. Den där Ragnar i mitten skulle alltid ta lite för lång tid på sig till resten av klumpens stora förtret. Men sen har ju Ragnar alltid varit något utstött också... Naj, nu är det dags att flytta mig närmare min kvinna och somna jag med. Det är täcke mellan oss förstås, jag må tycka om henne rätt mycket men det skulle inte vara någon dröm att sitta ihop med henne...


kl


Jenny tyckte jag var ful som vampyr. That makes me sad.

Hejjagfrysersomfan.

Allmänt normal dag i skolan, förutom att vi hade party i kallköket. Fick även reda på att jag lyckades skrapa ihop MVG på båda kallköksproven, mihihi.
Efter skolan var jag och mina snygga vänner och letade Halloween-outfits, efter det drog jag och min serb och köpte löparskor till henne, vinterjacka till mig. Nu fryser jag rumpan av mig, så jag planerar att krypa ner i min Teletubbiedräkt och värma mig tills min fina tjej kommer.

En känsla som sällan lämnar mig ifred nu f...

En känsla som sällan lämnar mig ifred nu för tiden är känslan av frustration över allt och alla. En konstant ström av irritation över någon hon nyss sa, det där han precis gjorde, mitt eget misslyckande på det där provet, att hon aldrig inser fakta, att hon gör bort sig, att jag är ett jävla kontrollfreak och så vidare. Knappt någon hinner ta minsta andetag innan jag är där och stör mig på det. Jag blev någon gång kallad bitterfitta och det är verkligen det rätta namnet. Bitterfitta, jag är en stor jävla bitterfitta. Jag är sur, och när jag inte är sur är jag någon slags blandning mellan deprimerad och känslolös. Definitivt inte glad iallafall, nej hujeda mig för den som vågar få mig att le. Jag är aldrig nöjd, aldrig, aldrig, aldrig. Det mest fascinerande av allt detta är att den enda som inte gör mig irriterad är den jag spenderar mest tid med. Lägligare än någonsin kommer iallafall lovet nästa vecka och tur är väl det, annars hade jag väl gone crazy med en brödkavel eller något. Skolan dödar mig.


perfektion.


Jag ryser, blundar och ler. Jag ligger och...

Jag ryser, blundar och ler. Jag ligger och lyssnar på Coldplays nya och är så proppfull av lycka som bara riktigt bra musik kan skapa. Nu är det tydligt varför detta band ligger på en stadig andraplats efter Kent i mitt lilla hjärta. Åh det är så jävla bra!


Tack älskling, tack..

Min flickvän var i Ullared i helgen. Jag fick ett sms om att hon köpt en present till mig och genast ploppade nyfikenheten upp. Åh, vad skulle det kunna vara för fint min lilla kvinna hittat åt mig där? Storpack med nötcreme? Bakplåtspapper? Fryspåsar? 20-pack med strumpor i äkta syntet?
När hon väl infinner sig i mitt lilla hus får jag till sist veta vad presenten består av. Hon plockar upp ett litet paket, jag öppnar med stor förväntan. Jag känner att det är något mjukt och sakta drar jag upp...

Något av det fulaste jag skådat. Ett par trosor med rött, paljettinspirerat, glansigt tryck, stjärnor och texten Foxy. Bara det, "Foxy". Uäh, rysningar. Och som om det inte vore nog har paketet de legat i från början innehållit doftljus, så de luktar någon slags blandning av svarta vinbär och Ullared.


Foxy? Aaah eller nae.

.

öppna käften. säg ifrån. eller nej förresten, gör inte det. ingenting blir bättre av att du är ärlig, håll tyst och le. det blir bättre så.

Det här med söndagar

Söndagar är som bekant veckans sista dag (eller i vissa fucked up kalendrar, veckans första). En dag som iallafall jag nästan alltid planerar upp med mycket nödvändigheter. Morgonen ska helst inledas med en springtur eller iallafall en timmes promenad. Dagen ska sedan fortsätta med grundrengöring av rum och bur, även de små hårbollarna ska ju ha det trevligt i sitt hem. Sedan dags för en näringsriktig lunch, helst bestående av en sallad med all världens nyttigheter som gör mirakel för både kropp och själ och som får dig att se ut som en Gud. Sen är det dags för timmar av övningskörning, något man helst ska vara ett proffs på från första gången bakom ratten. Kvällen ska ägnas åt kroppsvård, grundlig sådan. Manikyr, pedikyr, timslånga bad, skrubbning av varenda kroppsdel, hårinpackningar, hårborttagning, brun utan sol och allt annat livsnödvändigt ska avklaras innan man till slut glider ner i sin renbäddade säng, lycklig över att man är en så komplett människa, och redo för en ny vecka.

Brukar mina söndagar se ut så? Heeell to da no.

Jag brukar vakna vid tio med ambitionen om att gå upp, somnar om och vaknar istället två timmar senare smått panikslagen. Jag fastnar framför tvn i flera timmar och den där näringsrika lunchen byts ut mot mikrade rester och en halvfrusen muffins. Övningskörningen blir i bästa fall av, men att säga att det går bra är väl en smärre lögn. Kroppsvården får stå för en snabbdusch som bara skrapar lite på ytan av skabbighet som uppstått under helgen. När jag till sist däckar i sängen, flera timmar senare än planerat eftersom jag fastnat vid tvn eller datorn, bränner längtan efter helgen redan starkt i maggropen.
Gotta love it!

september, 2006

en tunnel av trä, jag tvingas sitta med böjd nacke. hela kroppen värker men jag njuter av det. det är kallt och mina tunna strumpbyxor värmer inte alls, men även kylan är min vän ikväll. jag sitter orörlig i nästan en timme innan jag börjar med det som måste göras. det som var något av en impuls till en början men som jag innerst inne har tänkt på en lång tid. jag sväljer. en efter en. du finns i närheten. du, som betydde så mycket för mig så lång tid efteråt, jag kan nästan se dig. men jag vet inte vem du är än. allt som finns för mig är här och nu och att tiden äntligen ska ta slut. det blir mörkt till slut, ögonen sluts och jag somnar in med förhoppningen om att inte vakna.


muurp.

Jättefin kväll hos min fina vän igår. Om en stund drar jag till stallet med ännu en fin vän och resten av kvällen ska jag sakna min kvinna, nörda Sims och sakna de gamla tiderna. Bilddagboken borde göra så man inte kan kolla bakåt i tiden.

Ingenting är som förr

Gårdagen var en pärs. Först ett praktiskt prov som gick som det gick. Någon höjde temperaturen på min ugn med nästan hundra grader så kycklingen jag bara skulle tina blev väl inte riktigt som det var tänkt men men. Jag gjorde mitt bästa iallafall. Efter det var det dags för teoretiskt prov som jag gjorde ett stort jävla slarvfel på, och jag är fortfarande sur på mig själv för det. Om någon sagt till mig för två år sen att jag faktiskt skulle bry mig om provresultat på gymnasiet skulle jag skrattat den personen rakt i ansiktet, haha.
Idag var jag ledig och jag började dagen med en timmes promenad runt i Linghem. När min fina kvinna slutat kom hon hit och vi myste loss, tjockade pannkakor och hade det allmänt fint. Hon gjorde min dag på alla sätt, hon är fantastisk helt enkelt.
Resten av denna dag har jag nördat nya Sims ganska så brutalt, så underbart. Imorgon åker jag till min bästa vän och myser. Grejt.

tisdagens dimma

Jag sitter och lyssnar på någon slags psykadelisk.. Trance? Techno? Ingen aning. Jag glider med iallafall och i all dess meningslöshet finner jag lite tröst. Jag ligger i en patetisk liten hög på sängen tillsammans med alla mina planer som gick i kras och undrar vart kvällen tog vägen. Jag hade två prov idag, imorgon väntar två till. Klump i magen vid tanken på att proven imorgon kommer avgöra vilket betyg jag får i kallkök, som är det enda jag är riktigt bra på. Åh. Ångest.
Nu ska jag ställa mig i duschen och försöka skölja bort det värsta av min melankoli.

Ta dig samman Josefin, och håll ut. Det blir bättre.

k.

En grund i ständig rörelse. Stabil och säker i ena sekunden, ostadig och osäker i nästa.


m

Städa, plugga, springa, plugga, äta, plugga. Jag vill inte. Uöh.

j.

vi andas i takt. våra bröstkorgar rör sig samtidigt, våra hjärtan slår lika hårt, lika rytmiskt. vi är milimeter från varandra, min kind så nära din det går utan kontakt. jag blundar. jag ser ingenting, men jag vet att du ler. jag känner det på mig, jag ser bilden av dina skrattgropar framför mig. jag kan inte låta bli att le jag med. ingenting annat spelar någon roll, bara du, jag och våra leenden betyder något.

du är värd att dö för

söndagsångest

Hemma i Linghem igen, efter en jävla massa tågstrul och en ersättningsbuss from hell. Helgen har varit otroligt fin, trots att både jag och min kära kände oss extremt malplacerade i Norrköping. Ett par nya svarta jeans och ett par vantar som redan är trasiga blev de enda inköpen. Resten av helgen har spenderats i Borensberg och det tog emot att åka därifrån.
Just nu känns den där stugan mitt ute i skogen i total ensamhet mer och mer lockande. Jag vill inte till skolan, jag vill inte ha fyra jävla prov, jag vill inte känna hur annorlunda allt är, jag vill inte träffa vänner jag inte ens känner längre. Jag orkar verkligen inte. Usch. Jävla höst.

Ekande tystnad.

Jag hade planer med en bästa vän som jag inte träffat på åratal, känns det som. Nejmen alldeles för många veckor sen. Men av någon anledning blev det hela inte av, så efter mycket tjat har jag nu packat och gjort mig redo att åka till min käresta istället. Om jag kommer iväg dit hänger på tågen, nu när kylan är här går de sjääälvklart inte i tid. Imorse var det sent med en kvart, och det finns ingenting jag avskyr mer än att sitta och frysa röven av mig på stationen.
För övrigt ska jag åka till Norrköping imorgon. I know, big kors in the tak. Det var säkert två år sen jag var där sist, om man bortser från Ingelsta och flygplatsen. Jag och Jenny ska glida runt lite och jag ska fortsätta min jakt på en vinterjacka och nya svarta jeans (för er som inte sett min tragedi som jag skrev om på facebook så har mina underbara byxor spruckit och är nu obrukbara). På kvällen står stjärnskådning på schemat, och vi ska vara sådär löjligt romantiska som jag verkligen inte är, men som min fina är (även om hon förnekar det ibland). På söndag ska jag och min ömma moder gå på bio, och resten av den dagen kommer gå åt till att hitta på ursäkter för att slippa springa, övningsköra, plugga och allt annat sånt där jobbigt. Ja, det är min helg det.

.


passagerare

Jag hade studiedag idag. Det säger sig själv vad man egentligen ska ägna sådana dagar åt, ja just det, studier. Har jag gjort det? Eh. De fem minuterna jag spenderade med min priskalkyl bestod mest av svärande och hårslitande, så det är synd att kalla det plugg. Jag är så in i helvete trött på allt som har med kallkök att göra, men efter nästa vecka är alla prov i den kursen över, tack jesus för det.
Istället började jag dagen med en mysig upptäckt i spegeln, hela sidan av halsen var täckt av utsmetat blod. Yes, hurra och jippi tänkte jag när jag såg att min töjning som jag försökte trycka igenom igår slitits ur och örsnibben spruckit i tre miljarder små sprickor. Awesome, verkligen.
Efter en sväng på stan och terror av min ömma moder har jag nu landat i sängen med datorn på magen, och här lär jag stanna resten av kvällen.

gioqwb

Leker Teletubbie med det underbaraste i denna värld, mjölk. Gah, livet vore inte värt att leva utan det.


att andas samma luft

längtar tillbaka till något som aldrig funnits. förnimmelsen om en känsla om något som glömts, men som aldrig fanns på riktigt. känslor som aldrig riktigt blev mer än så, förhoppningar på något större som aldrig inbefriades. allt blev väl som det var tänkt. men ändå. jag hade hoppats på mer.

Samma önskan om sömn, samma gamla tankar. ...

Samma önskan om sömn, samma gamla tankar. Ibland undrar jag om jag gjorde fel, valde fel. Kanske har jag en övertro på ödet och att allt som händer har en mening, kanske väljer man fel väg en gång och så är de andra alternativen borta för alltid. Eller så tänker jag som alltid för mycket och är överdramatisk. Haha, usch jag orkar inte.


kl

Mörker. Skog. Lyktstolpar med ett antal meters mellanrum. Rytmiskt dunkande hjärta, regelbunden andning, ett taktfast dunkade från mina steg. Meter efter meter lägger jag bakom mig och plötsligt har meterna blivit till kilometer.

Det blev en springtur på 5 km istället. Känns helt okej. Nu ska jag gömma mig under täcket och sova bort mina sorger.

Måndag igen

Hemma från en som vanligt ganska meningslös måndag med två lektioner. Jag sitter med brutal huvudvärk för tillfället och pillar i mig i en clementin innan jag ska försöka gå ut och gå. Om det kommer bli av är dock väldigt osäkert, men min dallriga kropp behöver lite motion. Först av allt ska jag göra rent hos mina grisar iallafall, brubb.

.

Elsa är konstig förresten.

söndagsmys

Min lilla fjortis är här, och trots att hon blivit misshandlad på en innebandyplan är hon ändå lika jobbig. Medans jag har varit ute och vandrat, städat, lagat mat och pluggat, har hon försökt uppnå ett nytt världsrekord i antal blåmärken. Omogen tjej...
Nu blir hon upprörd i själen så det är bäst jag slutar. Bjuder på lite gulligullbilder på oss istället.


kjhugf

Jag har inte spelat Sims och jag har inte städat. Istället har jag börjat töja mitt stackars öra igen, sovit i två timmar och tjaffsat med resten av familjen, som vanligt. Men nu jädrar blir det Sims!

Nu ska jag alltså upp till fjorton igen, jag var tvungen att ta ut den stora och gå ner till tio för några månader sen.

Ser sådär mysigt ut när det är oljigt, mihi.


lördagslugn

Nu är jag hemma i Linghem igen efter en tågfärd som tog förvånadsvärt kort tid. Imorse skulle vi gått upp tidigt för att åka ut till Idas stall, men av någon anledning lyckades jag stänga av alarmet i sömnen. Kanske för att jag så gärna ville ligga kvar på den fantastiskt bekväma luftmadrassen som under natten blivit helt platt.
Till slut kom vi ut till stallet iallafall, och jag fick se både Jenny och Fanny rida lilla Russin. Fanny som bara ridit en gång innan vågade sig på (dvs blev tvingad av HitlerIda...) att hoppa. Jag fick också rida runt några varv på Russin och hoppade också några skutt. Jättefin var hon, fast det kändes väldigt konstigt att sitta på en så liten plutthäst, det var många år sen sist.
Resten av dagen ska jag spendera hemma, städa ordning lite på rummet och lira Sims tills ögonen blöder.

Ligger i min favoritfamn på en soffa någon...

Ligger i min favoritfamn på en soffa någonstans i en smålänsk håla. Tuffa tjejer som vi är klarade vi lite mindre än fem minuter på en skräckfilm innan vi bytte till Hipp hipp hora. Nostalgikänslan förstördes av Ida och Fannys diskussion om fisar, men jag antar att det är sådant man får leva med när man umgås med sådana tjejer. Nu ska jag glo vidare och mysa ner mig lite till, tack och adjö.


fredagslättnad

När en dubbelteckare med texten "Äntligen fredag!" rullade förbi när jag väntade på bussen till skolan imorse kunde jag inte låta bli att hålla med. I skolan gjorde jag och Malin pajer, lagom chill sådär. Nu är jag hemma och har precis duschat och fixat lite, om två timmar bär det av mot Tranås för mys med Ida, Fanny och serb. Det blir nog en fin kväll, woop.

torsdagstystnad

Idag är jag full av ord som jag inte kan formulera till begripliga meningar. Så jag skiter i det och slänger upp skolfotot istället. Tack och adjö!


kvällsvärk

Huvudvärken blir bara värre, så nu petar jag i mig några ipren och kryper ner i sängen. Planen är att se på Greys Anatomy, sova och vakna pigg, glad och frisk. Ja, frisk iallafall.
Om jag visste att jag så fort sommaren var slut skulle bli ett sånt här äckligt emoface igen hade jag passat på att dränka mig i lämplig sjö. Blöööh jag orkar inte.

.

jag vill inte prata, jag vill inte tvinga fram en lösning. jag vill bara att det här ska försvinna och att jag ska få veta vem du är.

onsdagströtthet

Hela denna dag har gått i trötthetens tecken. Ännu en natt somnade jag alldeles för sent, och imorse var det obeskrivligt jobbigt att ta sig upp, ännu en gång. Jag och Malin gjorde små canapéer i kallköket, och städade som vanligt det mesta eftersom folk inte kan hjälpa till. Lunchen blev avbruten av ännu ett brandlarm orsakat av någon brutal människa som eldat i en papperskorg, men det är väl sådan brutalitet man får leva med om man går på Ljunkan.
Nu sitter jag med två teoretiska kallköksuppgifter och en samhällsuppgift att göra, tumme tumme tumme upp.

nattsvart

Himlen är svart utanför mitt fönster, och förutom min datorskärm är mitt rum likaså. Mörker, så kompakt som möjligt vill jag omges av. Jag vill även ha lite ljud. Trygga ljud, som att någon går omkring på nedervåningen eller Adams knappande på sin dator. Några låtar på iPoden, minuter då all fokus läggs på musiken, dess text och innebörd, och allt annat försvinner för en stund. Allt det har jag. Ändå somnar jag inte.
Jag får ingen ro. Det tar timmar att somna istället för minuter. Tankarna vägrar sluta snurra, runt, runt, runt. Det är körkort, vänner man inte vet vart man har längre, läxor, inlämningsuppgifter, det förflutna, motion och så enormt mycket annat. Vissa tankar är flyktiga, sådana som aldrig dyker upp i hjärnan igen, och andra permanenta, fastetsade på insidan av mitt kranium.

Allt jag vill är att sova bort det onda, och vakna för ett år sen.

tisdagshändelser

Idag var en händelserik dag, minst sagt. Hjärnskakning och mordhot bland annat. Men allt i rätt ordning.

Efter att ha kämpat mig upp ur sängen (det var verkligen en kamp, jag fick nästintill bända upp ögonlocken) och tagit mig till skolan hade jag en mördande tråkig naturlabb. Vad lärde jag mig? Att Malin kan vara otroligt irriterande och galet gullig på samma gång.
Efter det drog resten av klassen på idrottslektion medans jag dödade tid i biblioteket. Det gjorde jag rätt i. Jag missade en lektion som skulle gått ut på lite vänligt fotbollsspelande men som slutade i någon slags rugby med en Jenny med stukad fot och en annan Jenny (vår lilla klass har hela tre stycken) med eventuell hjärnskakning.
Efter det blev det samhäll med brandlarm för fjärde gången denna termin och sen svenskalektionen, där allt var helt surrealistiskt. Vi satt och skrev av en sak på tavlan, och längst bak i klassrummet sitter jag, Jenny och Malin och pratar om allt och inget. Längre fram sitter Dennis, en rätt eh.. Speciell kille i vår klass. Helt utan förvarning får han världens psykbryt, vänder sig om och skriker åt oss att hålla käften. Det blir knäpptyst i några sekunder innan jag slänger ur mig något tillbaka, vad minns jag inte exakt. Han skriker på mig, jag svarar lugnt tillbaka men så helt plötsligt reser han sig, tar upp en stol och stegar bort mot  mig och höjer den som för att kasta eller slå den i huvudet på mig.
Först då reagerar läraren, som lite tafatt går fram och säger "Nej Dennis" eller något annat onödigt, men det räckte tydligen för att han skulle stega tillbaka till sin plats, samtidigt som han kallade mig både det ena och det andra. Det var så jävla sjukt att jag inte kan annat än skratta åt det, både då och nu.
Men men, nu är det dags för mig att ställa mig framför spisen och laga kvällsmat. Woop!

måndagstankar

Idag vaknade jag och var lite halvpepp på skolan ärligt talat. Jag hade en förhoppning om att stänga undan helgens jobbigheter i det lilla rum i hjärnan där det brukar befinna sig. Jag började dagen med ett naturkunskapsprov som jag trooooor *peppar peppar* gick riktigt bra. Det blev jag smått överraskad över med tanke på att jag pluggade minimalt igår, det vill säga, jag läste igenom skiten en gång. Men det fastnade tydligen.
Efter en samhällslektion där ingen fattade någonting åkte jag hem och petade på min skitsura lillasyster innan jag trampade ut till stallet. Väl där fick jag genomlida brutalt pinsamma tystnader, men jag fick även chansen att mysa med en liten Oscar som var sådär go som han är innerst inne.
Nu dunkar huvudet och jag väntar på att få kliva in i duschen för att sen kunna krypa ner i sängen och sova bort resten av denna kväll.

Lite random bild bara för att det är så bildlöst, hihi.


ubg0ingipnbgjobsgfp

Sju miljarder tankar snurrar runt i huvudet på mig och så är jag dum nog att ställa mig på vågen. Det gjorde verkligen inte saker och ting bättre. Fan, helvete, jävlar. Att det ska vara så sjukt svårt att lära sig att acceptera sin kropp som den är.

söndagsångest

Efter att ha varit vaken halva natten blev jag uppdragen ur sängen vid tolv och medtvingad på promenad med resten av familjen. Som belöning fick jag en glass, livet kändes lite bättre då.
Efter att vi kommit hem drog jag och min kära far iväg och körde en sväng. Det gick riktigt bra faktiskt. Nu sitter jag och pluggar, äter upp gårdagens godisrester och mår dåligt över min kvinnas sms om hur långt hon sprungit. Varför är inte jag så duktig?! Mjeh.

saknad.

Ibland önskar jag att jag kunde läsa tankar. Om jag kunde det skulle jag kunna förutspå hur saker och ting utspelar sig så jag skulle kunna ändra händelseförloppet och se till att göra saker och ting rätt. Jag skulle veta varför man glider ifrån varandra, varför svartsjuka uppstår, varför det helt enkelt inte blir som det ska. Varför man inte kan sluta sakna någon.
Men det går inte att läsa tankar. Jag kan det i varje fall inte, och det kanske är bra ändå. Det skadar nog mer än det hjälper att hela tiden veta vad som försigår i någon annans huvud. Det är bara att acceptera att det som händer händer, och det finns väldigt lite att göra åt det.

Stockholm baby!

Sitter just nu på tåget mot huvudstaden, woop!


RSS 2.0