tyst.

Vill bara vara själv, inte prata, inte se. Trivs som bäst här i sängen med katterna tätt intill. Här ska jag vara kvar tills det där brutna har läkt.


naken.

När arrogansen plötsligt sviker står man plötsligt väldigt utan gard, utan skydd mot allt det där man vet att man gjort fel.


weekend.

I fredags var vi ett stort gäng som gick ut för att fira Iduns födelsedag. Dans, alkohol och väldigt trevliga människor gjorde kvällen väldigt lyckad, men jag är fortfarande förvånad över att Platå var roligare än Platens. Vad har hänt med världen..?
Igår hade jag, Elin, Vickan och Robert bakishäng i Varamon och kvällen spenderades i Skeda. När vi kom hem satt jag och Vincent och pratade på balkongen hur länge som helst, älskar sena sommarkvällar.
Ikväll ska vi bada och mysa, jag och min kära man.

Förresten! Vincent hade gjort en skattjakt till mig igår, det var så jäkla kul! Skatten var två små minions, hahaha.


ikväll.

Ikväll ska vi dansa. Ikväll ska vi smaka på livet, känna på lyckan och höra kärleken sjuda inom oss.

mind.

dricker bubbelvin, får sms från polen och längtar efter min man. har feber som böljar fram och tillbaka, katter som sover tätt intill och ska nu spela sims tills det blir morgon.

vänskap på låtsas.

kan inte följa dina regler längre. kan inte längre försöka räcka till. kommer aldrig bli tillräckligt intressant i dina ögon.


Fredag

Igår kastade sig min pojkvän ut ur ett flygplan på fyra kilometers höjd. Jag var kvar hemma och var snuskigt nervös. Han överlevde och det firades med middag med min familj på kvällen.
Idag har vi varit och badat i Johannelund och snart ska vi iväg och handla innan han överger mig och drar till Polen i fyra dagar. Livet är lite jobbigt at the moment.


i drömmen saknar jag dig.

Jag drömde om dig inatt. Igen. Det går längre och längre tid emellan dessa drömmar men de återkommer alltid, förr eller senare. Hela drömmen var ett enda slag i ansiktet med längtan, en längtan som inte ens finns längre, som aldrig mer får finnas.
Nu ligger jag med två stirriga katter bredvid mig medan åskan dundrar utanför, den drar sig bara närmare och närmare. Att få somna om känns inte realistiskt.


l.

Idag är det ett år sen jag träffade Vincent och hela världen vändes upp och ner. Och från den kvällen visste jag att jag ville bli hans.


fin fisk

Jag har haft två fantastiska dagar. Igår var Vincent ledig så vi passade på att åka ut till hans föräldrar i Skeda där vi badade i deras supermysiga pool och hade jättetrevligt. Jag tog en fin bild på hunden Nova som drack ur poolen men den har jag lyckats ta bort på något vis.
Eftersom det var så mysigt igår passade vi på att åka ut och ta ett dopp idag igen, och sen drog vi iväg på bio. Vi såg Despicable Me 2, och jag älskar ju verkligen ettan men den här var nog den bästa film jag någonsin sett. Jag skrattade så jag grät floder, kanske säger det mer om mig än om filmen men herregud vad bra den var. Måste köpa den så fort den kommer ut och se den om och om igen.
Imorgon åker jag till stugan och tar med mig sambo och katter. Där stannar vi tills på söndag, det blir nog fint det med.


reflektion.

I juni förra året bodde jag i Linghem. Jag spenderade mina helger i Borensberg, jag älskade i hemlighet skolan, jag längtade till studenten och jag hade nyss börjat jobba. Jag spenderade också en kväll vid en sjö med en pyjamasklädd vän. Ganska konstigt men minnesvärt.
I juli förra året tyckte jag fruktansvärt synd om mig själv. Min dator lade av, jobbet var tråkigt, ingen ville umgås med mig. Och sen kom en utgång och två trevliga snubbar in i bilden, och plötsligt bestod hela livet av krogen, sprit, cigg och dans, så otroligt mycket dans. Och en promenad från Vårdsberg till Linghem och skjuts av en främling, ännu en gång en konstig men minnesvärd upplevelse. Sov även på en altan i Åtvid med ylande djur omkring mig en hel natt.
Framför allt var jag en tickande bomb av känslor. Jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv, jag visste inte vem jag var, jag visste ingenting. Och så var jag kär, så otroligt fantastiskt kär.

Mycket är annorlunda nu ett år senare. Det känns som om jag någonstans blev vuxen under det år som gått. Jag bryr mig inte så mycket om saker och ting längre, jag tror att jag kommit ett litet steg närmare att veta vem jag är och jag älskar att inte längre bo i Linghem.
Men kärleken till min älskling är densamma. Jag vill dela resten av mitt liv med den fantastiska människan, och det är den finaste känslan i världen.


RSS 2.0