funderingar och en natt på soffan.

Det är en balansgång, livet. Som ett gäng lindansöser vinglar vi fram på våra livslinjer och försöker hela tiden låta bli att ta snedsteg. Ibland faller man, så är det bara. Men ibland faller man i tron om att marken inte är långt bort, men i själv verket faller man handlöst, djupare och djupare.
Det är inte svårt att göra bort sig och tappa balansen. Det kan räcka med några fel valda ord, en lite för lång tystnad eller en brinnande önskan som inte delas av någon. Snedstegen kan resultera i tillfälligt obehag, lite pinsam stämning, någon tår eller två eller några hårda ord. Sen hittar man tillbaka till varandra, man reser sig, borstar av sig dammet och går upp på sin lina igen.
Men så finns det de saker som inte alls läker av sig själv. Saker som inte var så allvarliga till en början men som växer sig oproportionerligt stora utan att man riktigt kan förstå varför. Bitterhet, envishet och stolthet är inte egenskaper man borde vara nöjd med, synnerligen inte om man använder dessa på fel sätt.
Min lina då? Jo, den har jag fallit av många, många gånger. Men det är väl det hela lindansen går ut på. Att se någon perfekt balansera längs sin lina mister sin spänning efter ett tag. Det är fallen och hur man återhämtar sig som är intressant.


nördighet och sånt.

Igår fick jag senaste Sims-expansionen och oh lord Jesus, det är det bästa som hänt på länge. Det är så jäkla awesome att allt jag tänker på för tillfället är Sims. Höll till och med på att komma försent till jobbet igår för att jag var så inne i det...
För övrigt händer inget av intresse. Jag gullar med mina katter som jag bara blir mer och mer fäst vid för varje dag som går, tur att jag har dem eftersom Vincent reser iväg snart och lämnar mig här, alldeles övergiven. Vi ska klara av att vara utan varandra fyra dagar och inte ens kunna ha kontakt. It's gonna be hard jao.
Förövrigt är jag ganska så ordentligt avundsjuk på Vickan, Klara och alla andra som befinner sig på Bråvalla just nu. Vore så jävla fett att få se Maskinen, Rebecca & Fiona och Avicii, varför tänkte jag inte på att det vore fint med festival och köpte en biljett jag med?! Jävla skit. Men nästa år ska jag fan i mig se till att gå!
Nästa vecka kanske det blir en tripp till stugan med mina fina damer, det vore askul. Håller tummarna för att det blir av!

mjau.

De väcker oss mitt i natten genom att bita oss i fötterna, de hårar ner hela lägenheten och det är knappast trevligt att göra rent lådan efter dem men herregud vad jag älskar dessa små varelser. Myskatter, de två små sötnosarna förgyller våra liv.


Vet inte ens vad det är för veckodag.

Jag har ont i nacken, jag längtar efter att få jobba ikväll och jag har världens vackraste katt.


att inte räcka till.

varenda morgon den senaste tiden vaknar jag när gryningen kommit. alltid med ett ryck och en vag känsla av panik i bröstet. de två små odjuren som delar vår säng reagerar alltid med att bli överlyckliga så fort jag börjar röra på mig, men själv förstår jag ingenting. nu önskar jag mig ett par timmars sömn till, frid och en gnutta ödmjukhet.


lördag.

Nu när jag skrev rubriken insåg jag att veckodagarna liksom inte spelar någon roll längre. Det finns ingen mening med att längta efter en helg med ledighet. Känns som om det är en hel del nya saker att vänja sig vid, såhär när man inte är elev längre. Det har man ju trots allt varit nästan hela sitt liv.
Idag åkte jag och katterna ut till Djupvik och chillade i stugan hela dagen. Grillat, fotbad och en snuskig mängd mygg men det var trevligt ändå. Katterna är nu nästintill medvetslösa av utmattning efter all bilåkning.
Imorgon händer inget spännande, försöker klura ut saker att göra från dag till dag, tristess är livsfarligt och måste undvikas till varje pris. Hoppas innerligt att jag får jobba så mycket som möjligt framöver, annars kommer jag flippa ur.


ntds.

Inget paradis, ingen vacker värld
Men stora drömmar blir lite större här
Än finns hopp, än finns tid
Men större än vi är nu lär vi aldrig bli

 
Lyckan som bubblade i kroppen igår har nu bytts mot tomhet och sorg. Nu splittras vi. Och jag är inte redo för att släppa taget om er, mina fyra älskade vänner. Men det är nu det sker, det är nu vi blir vuxna och det är meninglöst att kämpa emot.

Dags igen

Herregud vilken kväll igår. Vi träffades här hemma, det vanliga gänget plus Elins pojkvän och hans kompis. Vi hade sjukt trevligt och drog sen vidare till Måndagsklubben. Där hände en himla massa skoj, framför allt sjukt bra musik och asmycket dans. Nöjd yes.
Nu jag har öppnat första cidern och gör mig redo för middag med klassen senare. Med tillräckligt hög alkoholhalt i blodet kanske det kan bli kul.


Abiturientbal

För snart ett år sen satt jag och Elsa på altanen i min sommarstuga en ljummen sommarkväll. Vi hade varsin cigg i handen och slog efter myggen som surrade omkring oss. Vi började prata om att dansa bal, och jag sa att jag inte alls tänkte göra det, eftersom jag faktiskt inte alls kan dansa (fyllestuds på krogen räknas liksom inte.) Elsa började då rada upp argument efter argument om varför man måste dansa bal och vilket minne för livet det blir. Och jo, hon lyckades faktiskt övertala mig till sist och jag skickade senare iväg ett sms till Jakob och frågade om han ville dansa med mig. Det ville han och sen var det inte mer med det på ett tag.
 
Sen började balträningarna. Jag minns att jag höll på att bryta ihop allra första träningen, jag var totalt värdelös och tänkte att det aldrig någonsin skulle gå. Och många gånger har allt känts skit och omöjligt, andra gånger har det faktiskt gått som en dans. Och efter många timmar, mååånga liter svett (Vasahallen, jag kommer inte sakna dig ett dugg) och en hel del svordomar så var det igår dags.
 
Jag vill egentligen inte vara klyschig, men det var faktiskt helt underbart, och så jävla värt allt slit. Jag kommer aldrig glömma känslan av stolthet i bröstet när man stor där uppvänd mot de fulla läktarna medan introt till An der schönen blauen Donau spelades. Och visst gjorde vi fel, jag och min kära kavaljer Jakob, men jääääävlar vad bra vi var ändå. Dagen fulländades med att alla mina underbara vänner kom och var med på vår picknick innan det var dags för rännstensgång och middag på Konsert & Kongress. Efter ganska mycket alkohol blev jag mött av min kärlek som tog mig hem.
 
Det var så himla roligt att dansa, så himla fantastiskt att få vara så sjukt fancy för en dag, och så jävla roligt att få fira loss ordentligt på kvällen efter allt slit. Men trots allt är det bästa med allt det här att jag kommit närmare världens finaste Hanna och världens finaste Jakob och dessutom fått lära känna Hannas kille Oskar som också är så sjukt awesome människa. Det känns som om jag fått vänner för livet och jag hoppas verkligen det är så.
 
Nu ska jag inte skriva mer här för då blir den där lilla gnagande känslan av tomhet som finns eftersom allt nu är över alldeles för stor. Istället bombar jag med massa bilder som mina vänner, min familj och min sambo varit snälla och tagit. Balen över men nu jävlar är det studentvecka, kör bara kör!
 
(Bilderna kommer för övrigt i världens konstigaste ordning men nu har jag hållt på och fixat för att få in dem i datorn i över en timme så jag är lite over this shit så att säga. Live with it.)
 



 
 
 
 

Jfd.

Hallå stressigaste veckan i mitt liv. Varje dag händer något. I måndags hade jag och Vincent en sjukt mysig dag med promenad och fotdopp i Berg och sen en sväng på Ikano, efter det blev det jobb. I tisdags roade jag mig med att göra tre enorma smörgåstårtor och glida runt på fem timmars balrep. Av någon outgrundlig anledning har baltränarna utsett mig och Jakob till ett av ledarparen, alltså ett av de par som ska leda hela leden in i de olika koreografierna. Kanske borde man känna sig hedrad men det känns mest lite jobbigt. Men vi är ganska awesome så vi kommer nog lösa det hela.
Igår hängde jag i skolan en stund innan det var dags att bege sig mot Vadstena för Iduns student. Resten blev inte riktigt som planerat. Jag måste fått vätskebrist för i bilen hem blev jag otroligt illamående och matt, trodde jag skulle tuppa av där ett tag. Så istället för att hänga med på Iduns studentmottagning och sedan följa med Vickan ut på kvällen fick jag ligga i soffan hela kvällen.
Idag har jag, Vickan, Elsa och Elin varit i Berg och tagit årets första dopp. Det var så jäkla skönt! Måste se till att bada massor den här sommaren, det gjorde jag alldeles för lite förra året.
Snart ska jag iväg och jobba men innan dess ska jag passa på att gosa med sambo och katterna.


Lördag.

 
Vilken dag. Efter fyra timmars sömn inatt hoppade jag ensam in i bilen och körde de tio milen till Hallsberg och hämtade hem våra små bebisar Albus och Stinson. Och sen in i bilen tillbaka hem igen. 
Efter en stund hemma träffade jag Vickan och tillsammans gick vi till Cloetta Center för att se Folkungas bal. Och låt oss säga såhär, det höll på att falla en liten tår från ögat när jag såg hur fantastiskt vackra mina vänner var. Nu är jag väldigt taggad på min egen bal nästa vecka. 
Efter att ha lekt med katterna hela kvällen är både de och jag och Vincent trötta så snart är det dags att sova och tagga balträning imorgon. Det blir bra. 


RSS 2.0