Dagen i punktform

1. Motala. Imorse åkte jag och Vincent hela vägen till Motala för att besöka farmors grav. Det tog minst en halvtimme att hitta den och så fort jag sett den ville jag hem. Vet inte om det var så meningsfullt men nu är det iallafall gjort.
2. Simone. Det är ett väldans tjat om denna Simone idag, stormen alltså. För tillfället tycker jag att det känns en smula överdrivet. Visst hör jag regnstänk mot rutan och vindsus utanför men någon jättefet storm verkar det inte bli här iallafall. 
3. K-Rauta. Idag besökte jag denna eminenta butik för första gången i mitt liv för att köpa en present till min far. När jag gick ut ur butiken hade jag fått något slags stamkundsmedlemskap. Det väcker två frågor hos mig. Ett, hur fan gick det till? Och två, när fan ska jag ha minsta lilla användning för detta medlemskap? Jag kan knappast påstå att K-Rauta är den mest spännande och underhållande butiken i mitt tycke. Men Jarmo är ju charmig iallafall.

for a little while.

Nej, jag kan inte skriva vid vettiga tidpunkter på dygnet. Det är nu jag är som piggast, tack Pressgrannar för min uppfuckade dygnsrytm.

Jag ligger i sängen och lyssnar på Bruno Mars och tänker på den där supermysiga filmen på youtube med frieriet med en massa dansande människor. Sånt där kan jag falla så hårt för, men sån är jag. För övrigt gråter jag ALLTID så fort man ser en förlossning på tv. Det är något slags tvångssyndrom tror jag, det går inte att stoppa tårarna när den kladdiga, fula varelsen ploppar ut. Helt stört, hur många liter tårar kommer jag producera när det är mina ungar som ploppar ut? Wäh.

Jag njuter för tillfället av en tre dygn lång helg, det är obeskrivligt fint att få gå och lägga sig samtidigt som sambon för en gångs skull. Imorgon ska jag hänga på Djurgårdsgatan med min family ett tag och sen bara chilla. 
På måndag ska jag till Motala och besöka min farmors grav för första gången sen hon dog. Det har gått flera år så det är definitivt dags. 

Nu börjar mitt ordbajsande lida mot sitt slut. Borde definitivt somna så jag kan gå upp relativt tidigt imorgon (typ klockan elva heh). Har antagligen en massa trevliga drömmar att se fram emot även denna natt, inatt drömde jag att jag brände ner en bastu, gick vilse på Ikano och vart jag än gick hamnade jag på Willys chips och läskavdelning. Ja, det kan man ju tolka lite som man vill. GNAT!

jag tror det blåser utanför.

Jaha. Såhär dags brukar jag sluta jobba. Och nu förväntas jag lägga mig ner och sova? Aaa eller ne. Händer inte så mycket på den fronten. 

Ligger och lyssnar på katternas hyss. Tror Stinson är uppe på diskbänken och slickar på disken. Kattjävel. Jag är för lat för att gå upp och skälla på honom. Han vet för övrigt att han inte får. 

Lyssnar också på Vincents snarkningar. Känns fint att vi nästan aldrig ses i vaket tillstånd längre. När jag kommer hem från jobbet sover han, när han går upp sover jag, när jag går upp jobbar han, när han kommer hem från jobbet jobbar jag. Party. Träffar mina arbetskamrater oftare än jag träffar min sambo, det är en spännande tanke. 

Tänkte först att jag skulle lämna sängen och sätta mig i köket med ett glas vin eller två. Av vin blir man ju trött så jag skulle ju få sova i så fall. Men sen förstod jag att det inte riktigt är normalt att dricka vin en torsdagsnatt i all ensamhet bara för att bli trött. Nej, den botten har jag faktiskt inte nått än, det är fint att veta att man har nya lägstanivåer att sjunka till. 

Nu ska jag gosa med Albus som är så fluffig att han snart drunknar i sin egen päls. Kärlek. 

Gms

Idag har jag glidit runt med nackspärr. Väldigt kul måste jag säga. Jag låg som en strandad säl i sängen tills Vincent kom hem och kunde hjälpa mig upp. Hela dagen har jag fått be om hjälp med allt möjligt, stackarn har blivit som en personlig assistent. 
Jag bråkar väldigt mycket med min kropp och den får mycket skäll men så fort nacken är normal igen ska jag börja uppskatta min kropp mer. Jag kan leva med bristerna så länge den fungerar som den ska.
Håller tummarna för att smärtan avtagit tills imorgon eftersom jag då ska tvätta, jobba och springa runt på stan. Men en utmaning är ju alltid skoj, woopetiwoop.

mjau.

Igår var en överjävligt hemsk dag. Började dagen med en bakfylla som i och för sig var självförvållad och väntad, men inte speciellt trevlig som hur som helst. Fortsatte dagen i något slags flummigt dis och en massa konstiga rykten som jag inte vet vad jag ska tro om, men som slog ganska hårt iallafall.
För att avrunda kvällen på ett fint sätt blev jobbet bara en låg rad av gnäll och skäll som enligt mig var obefogat. Jag kan ta om någon har synpunkter på något jag gör, men att andra skäller på en och ger en skit som egentligen faktiskt beror på något de själva gör, då är det inte kul. Kändes bra att få träna självkontrollen lite iallafall, för jag var bra nära på att kasta något på idioten och skrika rakt ut haha.
Men kanske var det bra iallafall, för på grund av gårdagen är jag nu väldigt fokuserad på att faktiskt ordna upp livet lite grann. Därför sitter jag just nu och filar på ett CV och personligt brev, sen är det bara att svälja all feghet som finns i kroppen och gå runt till alla ställen som finns och söka jobb.
Det är vad som händer idag, och imorgon ska jag jobba igen. Gissa om jag längtar hheheheheheeeee...?
 
Grisarna hänger med mig och chillar.
 

idag är jag trött och arg.

Skurkar blir till hjältar när ingen säger som det är
Nästan alla fryser fast
Kylan startar bränder här
Molotovs och hembegär
Byter plats med tolerans och drömmar om en bättre värld
Blommor i en sprucken vas
Skriker desperat med det är ingen som märker av
Tårar i en ocean
Ingen ger men alla tar
Precis som jag
 
Plötsligt är hela min tillvaro gjord av sköra känslor som vid minsta felsteg exploderar som minor. Skyller på hösten som jag paradoxalt älskar. Åh lilla emokid, du växer aldrig upp.

apati/saknad/cancer

Det finns bra dagar, det finns dåliga dagar, och så finns det apatiska dagar. Dagar som idag. Då det enda som finns inuti kroppen är en liten människospillra som dragit sig undan till ett mörkt, undanskymt hörn och inte gör så mycket väsen av sig. Dagar då man inte märker att man inte ätit något på hela dagen. Eller att vad som känts som en halvtimme framför tvn i verkligheten är sex timmar på soffan utan minsta minne om vad man tittat på. 
Just den delen av en dag som idag är inte så farlig. Känslor finns inte, inte andra tankar än rent praktiska heller. Det är nu det jobbiga kommer. Det är nu människospillran börjar göra sig påmind igen och krypa fram ur sitt hörn. Och med spillran kommer även känslorna, tankarna och den skärande känslan någonstans i bröstet tillbaka. 
Det är ungefär där jag befinner mig nu. För några år sen var denna situation lätt att lösa med några små drag och sen fick man krypa ner i apatin igen. Nu gör jag inte så längre, frågan är bara vad man ska göra istället? 
Detta alldeles för självutlämnande inlägg är ett försök iallafall. Efter att detta är publicerat har jag sömnen och drömmarna att se fram emot. Drömmarna som antingen handlar om alla människor jag inte vill tänka på, eller att jag har cancer och ligger i en säng i ett kalt rum. Utan hår, utan kläder och skrikandes rakt ut. Kan inte bli något annat än en rofylld vila. 






Jävlar vad jag saknar dig förresten. 

Låtsas som det regnar.

En dag precis som alla andra. Instängd i en lägenhet med katterna och tystnaden. Ibland så skönt, fridfullt och välbehövligt.
Och så kommer dagar som denna, då allt är tvärtom. Vad är det med denna årstid som gör att allt från förr bara ramlar över mig?

RSS 2.0