wops.

Lyssnar på Kanye och känner mig frän. Full i magen efter att jag och Vinne delat på en B&J's, känner mig fet. Ska spela Sims 2 nu, känner mig nostalgisk.

Boppppp

Baaam! Fick mina tidningar extra tidigt idag, så jag gjorde en deal med mig själv. Jag skulle vara hemma vid fyra. Nu ligger jag i sängen, nyduschad och klar. Wotodaho. 

De senaste dagarna har jag varit så jävla arg. Fruktansvärt jävla aggressiv, ärligt talat. I förrgår satt jag i bilen och puttrade fram längs Hamngatan när ett gång smågrabbar i 13-14årsåldern går mot röd gubbe. När de gör så jag måste bromsa får jag ett raserianfall värdigt en riktig galning, så jag vrålade rakt ut "VILL NI ATTJAG SKA DÖDA ER, ERA JÄÄÄÄVLA FITTOR?!" tillräckligt högt för att de skulle höra. Inte exakt vad jag sa kanske men det lär ha framgått att jag var smått insane. Och även om jag också i vanliga fall lider av roadrage och härjar en del bakom ratten, var fetta en bit över gränsen.
Det måste vara värmen. För enda gången jag varit glad idag, det var när jag och Vincent var och badade efter att han slutat jobbet. 
Imorgon måste jag bada och sola hela dagen för att se om det hjälper. 

En del har nog att göra med mitt sömnmönster också. Häromdagen jobbade jag på Pressgrannar och sen vidare med tidningarna. Jag var till slut vaken i tjugo timmar i sträck, och sen sov jag tretton timmar utspritt på tre tillfällen dagen efter. Inte normalt, och inte önskvärt. 

Och med det är det nu dags att försöka sova, tack och adjö.

En liten tanke på morgonen,

Nyss hemkommen från tidningsrundan, gick ganska snabbt idag. Så nu är jag nyjobbad och nyduschad och har krupit ner i sängen. Men jag är inte trötter. Nätothehä. Ska jag vara vaken i två timmar så jag kan väcka sambo så han inte försover sig? Ska jag då marathonkolla Orange is the new black tills dess? Hinner två avsnitt. Då blir det feeeett sent innan det blir dags för sömn. Å andra sidan händer inget spännande imorgon. 

Jo! Jag ska vattna hos mor och far imorgon, jävlar i helsike vad party det blir! Kanske ska jag hoppa upp på cykeln och trampelisvampa bort till Johannelund och ta ett dopp? Kan någon av mina friends hänga på? Eller ska jag vara sådär asfrän och åka dit själv? Aaaaa kanske är jag så cool. 

Förövrigt är jag så jävla sönderbiten. Snälla alla bevingade vampyrer  därute, låt mig vara, jag är allergisk mot er. På riktigt. Mitt lår består nu av mer eller svullna bett, där ett av dem är stor som min hand. For realz, mellan handleden och tippetitoppen på fingrarna, däremellan är det som om det vuxit ut ett nytt organ som är snorvarmt, pulserande och verkar leva sitt egna lilla liv. Vidrigt och smärtsamt. Får dessutom för mig att det rinner var från det hela tiden också, men det är tydligen ett hjärnspöke.

Angående det jag skrev sist, jag har lärt mig att jag kan leva på halva mängden mat jag är van vid. Nu är det bara dags att googla fram en jäkla massa tunga quotes och skapa ett Instagramkonto med bilder på anorektiker från tumblr och så kör jag lite hashtags i stil med #fitspo #healthy #thinenoughtobreaklikeacrackerifsomeonehugsmetotight #butimskinnyandthatsawesome #omgimissfood 
Kommer så fett med followers och det är ju allt som spelar roll här i världen. :)

PS

(Det blev inget Donken igår morse, jag var för trött. Tur det)

ärligt talat.

Vissa saker är så djupt rotade. Går så ofattbart långt ner i djupet av själen.
Jag trodde jag var klar med det här. För tillfället iallafall, ett halvårs frist iallafall, det var vad jag hoppats på. Men så kom det nu
En vanlig morgon på jobbet. Två timmars spring i trappor, hem dränkt i svett, in i duschen. Har den valken varit så stor förut? Eller suttit just så? Och här, under bulan på magen, har det verkligen stått ut såhär mycket förut? 

Och så kommer tanken på vågen. Som jag låtit bli ett tag nu. Typ en månad eller så. "Ska bara väga mig lite, har jag gått upp massor så kanske jag är gravid heheheh och det vore ju rätt bra att få reda på hehe".

Smäll i ansiktet. Åh herrejävla Jesus, du fruktansvärda vidriga vågjävel, äckliga digitala siffror, äckliga fittiga vikt. Jag har aldrig förut sett en så hög siffra och fy fan vad det känns. Rakt in hela vägen in i min smått störda själ. Feta äckel. 

Det finns en del av mig som vet att det inte är normalt att vilja ge mig ut och springa just nu trots att jag inte sprungit sen jag var barn och jag vet att det inte är normalt att planera hur jag ska "fasta" imorgon. Men den lilla logiska delen ber jag att dra åt helvete just nu. 

Jag behöver en 15-kilos viktnedgång och en diagnos. Jävla psykiatri med era jävla väntetider och semestertider. Och jävla dumma Josefin, varför kan du inte bara fungera?

Freak

Jag och Vincent låg och diskuterade McDonalds nyss och jag berättade att jag aldrig ätit frukost där. Huxflux bestämdes det att när jag slutar jobba vid sex imorgonbitti  ska jag väcka honom så går vi dit och äter. Hahaha han är så jävla random, thats why I love him.
.
Världens fulaste men jävligt genuin bild iallafall. Två år tillsammans snart och vi har fortfarande inte lyckats få till en vettig bild.


mitt i natten.

Jag sitter just nu i vardagsrummet, med bara datorn som ljuskälla och Spotify på i lurarna. Det var flera år sen jag satt såhär sist, känns lite nostalgiskt. Skillnaden mot nu var väl att jag chattade massor då, i övrigt är det likadant.
Det var inte direkt planerat det här, jag gick och lade mig vid tio efter att varit nära på att somna i soffan men sen visade det sig omöjligt att somna. Så jag sitter här och väntar på smset om att mina tidningar kommit så jag kan dra iväg och jobba.
 
Igår var jag ute med massa trevliga människor. Jag är evigt tacksam att jag lärt känna Vickans kompisar, de är så himla sköna människor. Idag var det förstås ganska trögstartat men till slut kravlade jag mig iväg till stan och tog en fika med Hanna och Jakob.
 
Imorgon ska jag på utflykt med Vincent, det blir gosigt. Ah det var allt.
En gång i tiden var jag och Jakob på fest hos Elsa.
 

B.

Inatt har jag varit orolig och inte kunnat sova. Vincent var jättesjuk igår och jag började planera för sjukhusfärd, men så vaknade han idag och mådde mycket bättre. Jag däremot kan inte somna om, har sisådär tre miljarder bekymmer i huvudet som ställer till problem. Typ som att jag måste ringa ett samtal sen och gå iväg och träffa en person. Det är den ordinarie på tidningsrundan jag ska börja köra nästa vecka. Honom har jag träffat förut flera gånger, men ändå blir jag nervös, mest för att det innefattar ett telefonsamtal. Tänk att man kan vara så rädd för telefonen. 
Igår var jag, Vickan och Elin på Yellow Fellow och drack en kanna med Strawberry daiquiri, trevligt som fasen men sjukt mycket vätska för magen. Vi var alla ordentligt mätta när vi gick därifrån. Ikväll ska jag hänga med Sofie och Thai, ska bli superfint. 

RSS 2.0