Om jobb och magkänsla.

Den här bloggen har levt med mig länge nu och jag har alltid skrivit av mig här. Det är superviktigt för mig att reda ut saker och ting, och genom att skriva om en situation här brukar jag kunna ta tag i trasslet och reda ut det, iallafall till viss del. Det känner jag att jag behöver nu.
Vi börjar med jobbsituationen. Jag har jobbat på Pressgrannar i två år nu. Två jäkla år, det känns helt galet. Det är en timtjänst där jag blir inringd när jag behövs. Det finns vissa positiva saker, som att jag alltid är garanterad tre timmars lön även om jag bara är där och jobbar en halvtimme, eller att jag alltid kan tacka nej till jobb om jag inte kan/vill. Och den största anledningen är väl lönen, det är väldigt bra betalt för det jobb man gör. Men så finns de negativa sakerna också, som att jag får jobba väldigt lite. Jag snittar nog på ungefär 25-30 timmar på en månad. Alltså inte ens en veckas jobb för någon som jobbar heltid. Det är ju löjligt lite ärligt talat, och det finns ingen chans till fler timmar.
Men så får jag chansen till ännu ett timjobb, på Stadsmissionens café. Jag jobbade för första gången förra onsdagen och har på en vecka jobbat lika många timmar som jag kommer göra hela månaden på Pressgrannar. Kombinerar jag båda dessa jobb får jag en ganska bra ekonomi, jag kan betala min del av våra utgifter och ändå ha en del över. Men ännu en gång, ett timjobb utan någon som helst säkerhet och har jag otur kan båda jobben bara försvinna och så har jag ingenting.
 
Och så kommer den där grejen som ger mig fetaste ångesten. Det finns ännu ett jobb, en bagartjänst som startar i augusti, heltid året ut och det kommer med största sannolikhet förlängas. Jag skulle äntligen tjäna ordentligt med pengar och det skulle vara stabilt. Jag har funderat och funderat på det och det vore ju grymt ur ett ekonomiskt perspektiv, men jag trivs inte inom bageri. Kanske för att sista året i skolan var ett helvete och bakande blev så förknippat med det, men jag får verkligen ångest av allt som har med det att göra. Det känns som om jag bara lurar alla och får alla att tro att jag kan fast jag egentligen inte alls gör det.
 
Så vad gör man? Ska jag göra det smartaste valet och försöka få ett jobb som ger mig och min sambo en stabilare ekonomi, och som tar mycket av ansvaret från Vincent att dra hem alla pengar? Eller ska jag följa min magkänsla och lita på att det jobbet inte är för mig och att det bara kommer göra mig olycklig?
Jag vill bara tillägga att när jag väl har ett stadigt jobb ska jag fan se till att alltid dra in fett med cash, jag är trött på att leva på min pojkvän och att aldrig veta om pengarna kommer räcka. Helvete vad bajsigt det är att vara vuxen. Kom tillbaka imorgon för att läsa mer trassliga tankar om vikt, låter asparty eller hur?

Blubbel

Jag hade tänkt skriva ett inlägg idag. Lite om livet nu, om jobbet på Stadsmission, om min kluvenhet till mat/kropp just nu, en bild på min fruktansvärda solbränna (tredje dagen nu och det gör fortfarande ont omfg) och lite annat sånt men efter att jag jobbat idag kom jag hem och däckade totalt och sen har jag prioriterat gos med sambo och djur istället. Men imorgon! Ska skriva upp "blogga för fasen!" på morgondagens to-do list. Imorgon är jag ledig fram till 21.30, sån ofattbar lyx att det är knasigt. 

livet som bipolär!

Igår hatade jag livet, idag hatar jag det lite mindre. För idag har jag fått jobb. Ännu ett timmisjobb i och för sig men ändå. Mer pengar, mindre stress över hur det ska bli i december med fet hyra och bensin and all that stuff. 
Nu ska jag gå ut och gå och sen kommer jag säkert bli deprimerad igen för att sån är jag, tjotodaho. Imorgon ska jag jobba tio timmar, snacka om fullt ös från start. 


Glad nu men det går nog över snart :)))

du träffar alltid hjärtat mitt


Detta är min utsikt. Tyvärr matchar inte himlen mitt humör längre, imorse regnade det iallafall. Den vissna blomman passar in iallafall. Jag borde vattna men det kommer inte hända. Ingenting kommer hända, inte idag, inte imorgon, inte någonsin. Vi skulle handlat idag men han hatar mig och jag hatar honom så utsikterna att vi skulle sätta oss i bilen tillsammans är ganska små. Nä, jag stannar här och fortsätter Googla vilka receptfria tabletter man kan ta för att ta livet av sig, hahaha. Kan vi alla bara stanna upp och lägga märke till det faktum att jag inte kommit någonstans sen jag var tolv, fjorton, sexton? Hahahaha herreguuuuuud det är så patetiskt att jag inte vet vad jag ska kalla det. Ikväll ska jag jobba, man kan ju alltid hoppas på en liten bilolycka på vägen dit hahahaha. 

Är jag den enda...

... I hela Europa som älskade Frankrikes bidrag?! Vem vill liksom inte dansa loss till en sång om mustascher? Alltså, inte för att jag kollade på Eurovision eller så... #förcoolförsånt

fett sugen.

Det är fyra månader sen jag åt pasta. Jag har aldrig varit något pastafreak men nu är jag så fruktansvärt sugen på köttfärssås och makaroner. Åh Jesus. 

Anyways! Saker händer på jobbfronten men jag vågar inte skriva något innan jag vet vad det handlar om. Allt jag vet är att jag ska ta kontakt med en kvinna nästa vecka om ett vikariat inom kök/mat. Spännande och läskigt som fan, speciellt när man är en supertönt som jag! 
Ikväll åker jag och Vincent ut till Skeda och grillar, bastar och bara myser. Det blir fint.

Horsies

Ibland saknar jag ridningen så mycket. Att glida runt i skogen på en hästrygg, dra iväg på en galen galopp över ett fält och att spendera timmar i stallet med att borsta och mysa. Men sen kommer den där känslan av att jag tappat all koll på ridningen och så orkar jag inte engagera mig i det heller. Jag vill ha en stabil pålle som klarar av att en bomb briserar intill utan en större reaktion men som ändå tycker det är skoj att komma ut på några turer. Men det är inget litet krav haha, och så orkar jag typ inte lära känna någon ny häst heller. Krångel.

Drömmen är att jag och Vincent köper en gård där mamma och Fia har hästar som jag får rida när jag känner för det. Ett eget stall där en liten shettis får plats med som jag kan köra, vore fett. Då slipper man alla eventuella ponnymorsor också, aldrig mer ponnymorsor säger jag bara. 

Välkommen till världen Sara!

Idag var en bra dag. Började med att jag gick upp runt halv ett, min dygnsrytm är fortfarande inte riktigt som den ska efter budjobbet förra veckan. På köksbordet väntade min e-cigg som Vincent varit och hämtat innan han drog till jobbet (han hade också beställt lite grejer, så bortskämd är jag inte att han hämtar saker åt mig bara sådär hehe.)
Jag måste nämligen ge upp den vanliga rökningen eftersom jag på sistone fått så fruuuuktansvärt ont i magen efter bara några bloss. Det har varit så illa att jag knappt kunnat stå upp för att det gjort så ont. Så nu ska jag försöka köra på bara e-ciggen, för jag är inte beredd att ge upp rökningen helt än så länge heh. En liten gullig rosa skapelse har jag iallafall fått hem nu, och det funkar fint.

Sen satte jag igång med lite skulpterande! Det höll jag på med massor när jag varit liten, typ i tioårsåldern och så fick jag ett ryck och beställde hem en tiokilos klump häromveckan och har nu satt igång alltså! Det är kul som fasen men betydligt svårare nu när det inte handlar om att göra små gulliga grisskulpturer längre. 

Idag hade jag bestämt mig för att försöka mig på en kvinnotorso och efter sisådär fyra timmar fick hon vara klar. Hon kändes som en Sara så det fick hon heta. Hon är långt ifrån perfekt men jag är väldigt nöjd för att vara ett första försök. Och vem har en perfekt kropp egentligen? Nästa projekt blir nog en gravid kvinna, enligt mig är gravidmagar typ det vackraste som finns. 

En liten parantes är även att jag idag fått nys om ett jobb som jag såååååå gärna vill ha. Det är typ drömjobbet men jag vågar verkligen inte hoppas så jag ska försöka att inte tänka så mycket på det. Men imorgon ska jag skriva det grymmaste CV jag någonsin kommer skriva och så hoppas jag för mitt liv att de vill kalla mig på intervju. Håller tummen! 


Lade upp två bilder här på Sara men det går inte att publicera med bilder eftersom appen suger rumpa så det blev inga bilder. NÄHÄ skit i det då. 


kommer aldrig härifrån.

Hejsan. Ett tag sen sist? Hmm. Punktform? Aa.
Valborg: spenderades hemma hos Sofie med alla mina fina vänner. Vi grillade, drack, snackade med hennes tragiska men trevliga alkisgranne och åt jordgubbar. Sen drog vi vidare till Sliver och sen Harrys, och ännu en gång kan jag konstatera att det är oslagbart att fuldansa till gamla godingar med fina vänner. Bra kväll, nöjd tjej.
Tidningsbudandet: är över för denna gång. Det har varit en ganska rolig vecka men nu är det tillbaka till en mer normal dygnsrytm. 
Kent: Ja jävlar. Nu ligger jag i sängen och lyssnar, och det är ju så det ska upplevas. Rakt in i hjärtat. Rör omkring, virvlar upp gammal skit, pressar fram sanningar. 

Som alltid flyr jag till musiken
Den enda plats där jag är jag 

Man bah damn, rakt i in i mitt falska hjärta. Nu ska jag lyssna vidare, gråta en skvätt och fundera på livet. 

RSS 2.0