Vin är lite




Jag vet. Vin på en torsdag? Ja, vin på en torsdag. För att jag kan. För att en av mina besties fyller år idag. För att jag vill. 
Kolla tummen för övrigt. Lyckades slita av mig nästan hela nageln igår, ungefär tre millimeter sitter kvar och resten är fasttejpat. Så jääääääääävla painful.

jag hatar dig, du hatar mig, jag hatar mig.

Just nu vill jag bara resa mig, dra på mig ett par byxor, skor, jacka och sen bara gå ut genom dörren. Stänga den bakom mig och aldrig någonsin se tillbaka. Bara gå och gå tills benen är alldeles nötta, senorna gått av och musklerna förtvinat. Jag vill bara bort, bort, bort. Det finns inget här av betydelse. Och med brist på betydelse finns inte heller någon mening med ord. Jag ska döda oss med tystnad älskling, så som bara jag kan. 
Vänner, familj, sambo men ingen kärlek, ingen vänskap, ingen empati, ingen ork att bry mig. Jag är nog psykopat, så fylld av likgiltighet mot de flesta. 

vi bygger en armé.

Idag har jag sökt jobb. Haha jag trodde att jag inte skulle behöva göra det på ett tag men nu var det en månad sen jag jobbade sist så ja, det var väl kanske lite för optimistiskt.
Jag känner viss frustration. Det framgick nog ganska tydligt i mitt personliga brev. "snälla anställ mig, jag skiter i vad jag ska göra bara jag får pengar" fast med lite fina omformuleringar.
Nä vet ni vad, nu ska jag gå och köpa hårfärg. Hej då rosa, du skulle göra mig gladare men du gjorde mig bara till en måltavla.

mindre sprit, mer eftertanke

Jag känner mig som en djupt störd människa. Igår var jag ute på krogen i vanlig ordning, blev dock inte kalasfull som vanligt utan mer åt det tröttfulla hållet. Aggressiv och otrevlig var jag iallafall som vanligt, och självklart hanns även med en stund av sadfaceness innan jag bestämde mig för att gå hem. Ensam. Jag går aldrig själv, så vet i fan varför jag gjorde det igår. Jag ansträngde mig till och med för att övertala Thai att jag klarade mig själv.
 
Och så händer det. Det kommer fram en kille som börjar snacka men som snabbt blir obehaglig och han lät mig verkligen inte gå. Han höll om mig hårt om midjan och pratade konstant och jag trodde verkligen att det skulle gå åt helvete då. Som tur var fick jag iväg ett sms till Thai, och eftersom han är bäst i världen kom han direkt. Vill inte riktigt tänka på vad som kunde hända annars.
 
Men som ni kanske förstår var det där en ganska jobbig upplevelse och jag startade denna dag med att vara riktigt deppig men från ingenstans sitter jag nu här och lyssnar på Fest hos Mange och söker jobb. What the hell? Hela veckan har jag varit handlingsförlamad for no reason och nu helt plötsligt tar jag tag i saker och söker jobb som annars är det värsta jag vet. Ja fan vad sjukt. Jag fungerar verkligen inte normalt.
 
Sensmoralen i detta är iallafall att jag verkligen har lärt mig min läxa, jag ska inte gå själv och jag måste, måste, måste sluta dricka så jävla mycket. Och använda hjärnan mer.

onsdag

Dagens mål var att ta sig utanför dörren. Om balkongen räknas lyckades jag. Om inte så blir det iallafall annorlunda imorgon, för då är det begravning och jag måste dra på mig smink och en illasittande svart klänning som jag antagligen aldrig kommer använda igen. Sen ska man sitta där i kyrkan och gråta tillsammans och sedan tvinga i sig smörgåstårta. Blir oerhört äcklad av bara tanken. 

natt

Jag har vänt mitt dygn. Nu för tiden somnar jag vid elva och vaknar vid åtta. Trivs med att gå upp, fixa frukost och sitta och äta framför Nyhetsmorgon. Wierd på alla sätt och vis, jag har alltid hatat att gå upp tidigare än nio, jag har heller aldrig varit en frukostmänniska.
Men idag vaknade jag halv elva så nu är jag körd. Klarvaken, med regnet smattrandes utanför, med en katt på axeln och kliande näsa. Älskade katt, du gör mig sjuk men du är fantastisk. 
Imorgon ska jag gjuta betong och fundera över livet.

RSS 2.0