tre saker som känns bra just nu.

1. Jag är stolt över att äntligen ha bäddat rent i sängen idag. Har fyllt den med kuddar så det känns som en riktig hotellsäng nu. Ser fram emot att krypa ner med nyrakade ben ikväll.
2. Mitt hår luktar så himla gott hahaha, det gör mig alltid lika glad.
3. Tog nytt rekord på jobbet igår och ser fram emot att åka iväg och jobba nu. 

om att välja liv framför död.

Det här är ett inlägg som är ganska svårt att skriva. Dels för att jag vet att jag kommer bli dömd för det jag skriver och dels för att jag inte vet vilka ni är som läser det här. Varje dag är ni 15-20 personer som kikar in på min lilla blogg utan att jag har någon aning om vilka ni är. Vissa kanske inte känner mig, eller iallafall inte har känt mig på många år, och då kanske ett sånt här inlägg blir väldigt konstigt. Andra kanske känner mig och anser att detta är ett skrik efter uppmärksamhet eller att jag gör mig själv till ett offer, vilket inte på något sätt är min mening. Den här bloggen är min dagbok, min möjlighet att dokumentera mitt liv för att i framtiden kunna gå tillbaka och se hur jag utvecklats och förändrats genom åren. Kanske blir det här ett sånt inlägg som jag kommer skämmas för i framtiden och vilja ta bort, men just nu känns det, trots att det är väldigt kontroversiellt och kan tolkas väldigt fel, helt rätt att skriva detta. Så, here it goes.
 
Jag försökte ta mitt liv natten mellan söndag och måndag. Definitionen av vad som räknas som ett försök kanske skiljer sig åt, men det jag gjorde ser jag som ett försök. Jag gjorde research hela kvällen (att faktiskt lyckas döda sig själv och inte bara skada sig riktigt illa är väldigt mycket svårare än jag först trodde) och kom fram till en metod. Jag förberedde allt som behövde förberedas, skrev ett avskedsbrev till de närmast berörda och gjorde mig redo. Jag var färdig, jag var klar, och jag var hundra procent lugn och sansad. Jag skulle dö där i natten och det var befriande på alla sätt och vis. Jag har levt med självmordstankar till och från i många, många år och att faktiskt äntligen göra slag i saken kändes helt rätt. Hur jag skulle ha gjort det är inte relevant.
Men sen stod jag där. Och det började dyka upp mer praktiska tankar i huvudet. Vem kommer hitta mig? Hur lång tid kommer det ta innan någon förstår att något hänt? Om det dröjer en vecka, hur ska katterna klara sig? Kommer jag faktiskt klara det eller kommer jag sluta som ett vårdpaket och bli en ännu större belastning för min omgivning? Bara sådär, på en sekund, försvann min övertygelse. Jag som var en sekund från att göra det, det oåterkalleliga, stod plötligt och tvekade. Så jag struntade i det. Jag tänkte att jag gör det under valborgshelgen istället, när jag hunnit fixa allt lite bättre.
 
Men när jag vaknade på måndagsmorgonen var det som om livet bara tog tag i mig och skakade om mig. Allt var så vackert på något sätt. Solen som letade sig in mellan glipan i gardinerna, katternas mjuka päls mot mina bara ben, de trygga hjärtslagen i mitt bröst. Jag är inte redo att dö, var min första tanke. Jag är inte redo att ge upp tanken på att livet blir bättre. Jag är inte redo att ge upp drömmen om ett hus på landet, en hel drös med ungar och en fru eller make som älskar mig. Jag är på botten, den djupaste jävla botten men det kan bara gå uppåt härifrån. Om jag kan välja att döda mig själv så kan jag välja att vara lycklig också.
 
Jag kan inte ta tillbaka alla de vidriga saker jag gjort genom åren. Det finns så mycket saker jag sagt och gjort som är åt helvete fel på alla sätt. Men jag kan inte ta tillbaka det, jag kan bara gå vidare och försöka lära mig att göra annorlunda i framtiden. Jag ursäktar inte det jag gjort, jag ser inte mig själv som ett offer, jag är fullt medveten om att det mesta av all skit som hänt i mitt liv är en direkt konsekvens av mina egna val.
Jag avslutar det här inlägget på samma sätt som mitt avskedsbrev, eftersom jag hoppas att det brevet aldrig kommer till användning.
 
Till alla er som jag sårat, skadat och gjort fel mot, jag ber innerligt om ursäkt. Till alla er som sårat, skadat och gjort fel mot mig, allt är glömt och allt är förlåtet. Ta hand om varandra.

Dags att bli vuxen.

Igår var en jobbig dag. En riktigt, riktigt jobbig dag. För lite sömn, för lite mat, lite kritik på jobbet och en allmänt otrevlig känsla i magen resulterade i någon slags ångestattack. Som tur var hände det hemma och varade inte så hemskt länge så till slut lyckades jag reda ut situationen själv. Jag försöker tänka att det kanske ändå är bra. Sen jag var sexton har jag haft någon som tar hand om mig, som hjälper mig när det är jobbigt och lyfter bördan från mig för en stund. Nu har jag inte det och det är verkligen på tiden att jag lär mig hantera sånt själv. Det är många som tror att jag är stark bara för att jag hörs och syns mycket men så är det inte. Men nu kanske jag faktiskt kan bli stark på riktigt. 

Så. Jag börjar med det värsta. Jag hatar att söka jobb, det är verkligen det absolut värsta jag vet. Men innan jag åker till jobbet idag ska jag ha skrivit ett cv till ett jobb jag hittade häromdagen. Steg ett till att bli vuxen.

tusen gånger lättare.

Igår grät jag nästan hela kvällen. Det var som om någon vridit på en kran, tårarna bara forsade fram utan hejd. Jag snörvlade, hulkade, snorade och stundtals skrattade jag till och med åt mig själv. Det var som om alla motsträviga känslor inom mig till slut trängdes fram, efter alla månader av velande fram och tillbaka. 
Ikväll somnar jag bredvid min allra bästa vän. Bredvid den man som jag haft äran att kalla min i över två och ett halvt år. Inatt somnar jag bredvid honom för kanske sista gången. Imorgon skiljs vi åt, inte längre som två människor i ett förhållande de inte vet hur de ska rädda, utan som vänner. Stillsamt, moget och sakligt har vi kommit överens om det och just nu är vi båda bara lättade. 
Jag kommer skratta mig lycklig om jag får uppleva sådan självklar kärlek igen. Tack för allt min älskade. 

maybe i’ve always been more comfortable in chaos

Drack lite vin igår, blev lite lullig, satt på golvet i badrummet och sminkade mig. Sen blev jag trött, tog en dusch och gick och lade mig. Riktigt spännande fredagskväll med andra ord. 
Hann med en stunds filosoferande där på badrumsgolvet också. Och det jag kom fram till var knappast någon nyhet men ändå lite befriande. Jag är bra på sånt här. Jag är bra på att bryta upp, skaka om, avsluta relationer, kasta mig in i nya, vända världen uppochned bara för att. Det är vad jag har gjort hela mitt liv, jag kan det här. Att faktiskt stå still och se allt fint man har, att trivas och vara lycklig med det, det är där problemet ligger. Det är det jag vill kunna göra. 
För faktum är att jag kommer aldrig få det bättre än det jag haft. Gräset är inte på något sätt grönare på andra sidan. Jag har haft en sambo som tagit hand om mig, som brytt sig om mig, som alltid ställt upp för mig, oavsett. Och jag älskar honom. Med hela mitt hjärta, med allt jag har. Jag har haft vänner som jag alltid har roligt med, som jag skrattar tills jag gråter med och som jag också älskar. Men allt det där är stoppat just nu, som om någon tryckt på pausknappen. För just nu står världen still, och allt jag gör nu kommer påverka framtiden. Ändå kör jag bara på med det jag vill i stunden och tänker inte längre än så. För jag är ju en kaosmänniska, trots allt. 

n.


Har blivit så grovt klyschig att jag snart inte kommer kunna lämna lägenheten längre. Vilket jag antagligen inte kommer göra på hela helgen. Jag, katterna och seriemarathon i två dygn, blir tragiskt och mysigt samtidigt. 

vem är du ens?

Det är så tomt. Jag som kan grubbla tills jag är totalt utmattad, jag som ältar saker fram och tillbaka, jag som kan bli paralyserad av känslor och tankar. Jag är helt tom helt plötsligt. Jag har slutat tänka och slutat älta. Den enda tankeverksamhet som pågår är den rent praktiska. "Nu är det dags att äta, borde göra mig i ordning, tid att åka till jobbet". 
Jag vet inte alls vem jag är längre eller vad jag vill.  

mmmmys



För första gången blåser det inte halv orkan på balkongen. Här tänker jag hänga tills det är dags att göra sig i ordning för kvällen.

klänning och miniponny


En av klänningarna som jag beställde var verkligen perfekt förutom den lilla detaljen att urringningen gick halvvägs ner till naveln. Och inget ont om det, det är assnyggt om ens boobs trotsar tyngdlagen. Tyvärr gör inte mina det så för att inte tuttarna ska flyga runt hejvilt måste jag allt som oftast använda en bh, något som tyvärr inte är kompatibelt med denna klänning. Hur jag löser detta problem är fortfarande oklart men jag är ganska sugen på denna lilla klänning imorgon för den är fan fierce. Nu ska jag fortsätta kolla runt på detta supermysiga instagramkonto med denna fantastiska lilla häst innan jag somnar, puss! 




historien om flickan och paketet från nelly

Det var en gång en flicka som var ute på krogen i stort sett varenda helg och ibland även mitt i veckorna. Detta var hennes stora nöje. Varje gång hon gick ut såg hon ungefär likadan ut, iklädd sina svarta jeans och en topp för under 200 från Gina Tricot eller Bikbok. Hon brydde sig inte speciellt mycket om att hon kanske var tråkig, för just den outfiten funkade bra och var dessutom praktisk så hon fick med sig mobilen och ciggpaketet utan att behöva släpa runt på någon väska.
Men så fyllde denna flicka 21 och bestämde sig för att fira lite extra. Hon bjöd in alla trevliga människor hon kunde komma på för att fira tillsammans med henne. Hon bestämde sig även för att detta firande var det perfekta tillfället att faktiskt klä upp sig lite extra för en gångs skull. Hon letade efter något roligt att ha på sig i sin garderob utan att hitta något så efter mycket om och men beställde hon fyra (!!!) klänningar från Nelly. Eftersom det var lite kort varsel betalade hon för expressfrakt trots att det sved lite i plånboken. Och sen började väntan. Och sakta men säkert gick det upp för flickan att hon inte skulle hinna få sitt paket innan lördag. Men precis just nu när jag skrev det där fick flickan ett sms från posten att paketet finns att hämta ut , HELL YEAH glöm allt jag skrev, jag kommer få ha en fin klänning på mig imorgon, tjohu!

trött tjej informerar om de senaste dagarna.

Här har det ekat tomt ett tag! Så därför kommer lite bilder som visar vad som har hänt under de senaste dagarna. 
Det här är mitt liv 90 % av min vakna tid. Katt, filt, iPad, soffa. De senaste dagarna har jag varit onormalt trött och verkligen inte gjort något annat än det på bilden. Förutom jobb då.

Hittade en liten miniavokado och tyckte den var så himla söt. Öppnar och ser att det bara är kärna pretty much. Blev lite bitter och tog en bild. Standard.
Fick ångest över tanken på att vara ensam en hel kväll igår efter jobbet så jag joinade pojkarna på stan och blev packad, gick hem via Donken i Valla och vaknade bakis och med svullen mage. Förskjuten ångest är den bästa tjohu. 
Supercool gurl som väntar på bussen hem från jobbet idag. Insåg hur värdelöst det är att bussresandet tar lika lång tid som jag faktiskt är på jobbet. Funderar på att cykla imorgon istället. Så himla pinsamt att man ser telefonen i brillsen när jag tar selfies, fan också. 

Imorgon är det fredag och det är nice. Jag håller tummen för att jag får mitt paket från Nelly så jag har något att ha på mig på lördag för då jävlar smäller det. Hela lägenheten kommer vara full med fina små damer och jag är sjukt taggad. 


.

Vissa dagar är bara så jävla röviga att man ifrågasätter sin existens. Typ som idag. Allt har gått helt tvärtemot hur jag velat och som grädden på moset tappade jag min telefon när jag satt och åt och kontakterna blev fulla med sås. Ja självklart, klantjosse är den enda som lyckas dumpa sin dyra telefon i SÅS. Nu är telefonen crazy och jag är sur. Satan. 

buuuurthday guuuurl

Hej verkligheten, det var ett tag sen men nu är det alltså dags igen. Idag är det dags för jobb och vardagsfix igen och det känns rätt skönt ändå.

Min födelsedag då, gud vilken fin dag det blev. Kände en sån äkta och genuin glädje och ett lugn i kroppen som det inte funnits ett spår av på månader. Såhär såg det ut i bilder:
Dagen började med att jag och Vincent gjorde scones och myste innan jag öppnade paket. 
Fick ett par jättefina örhängen av Vincent och made it work trots töjningen. Allt går om man vill! 
Birthday lunch som tradition sedan flera år tillbaka, parma och melon, det absolut godaste jag vet. 
Tog inga ordentliga bilder senare delen av dagen men det här fina halsbandet fick jag av mamma. Efter att ha varit hos mamma och pappa och blivit bjudna på mat gick vi till Legends och mötte upp lite vänner för några glas. På lördag blir det ordentligt födelsedagsfirande med alla brudar, ska bli fint.


födelsedagsfunderingar såhär långt:

1. Varför skriver Platens grattis till folk på facebook nu för tiden? Är det för att man ska tänka "åh vilka omtänksamma nissar som jobbar där, dit ska jag gå och fira!" eller vad är tanken bakom? (om det faktiskt är så deras plan är så funkade det nästan på mig, fan att jag är så lättflirtad)
2. Hur mycket kommer jag kunna komma undan med idag så länge jag avslutar med "det är faktiskt min födelsedag idag...*puppyeyes*"?
3. Vad kommer jag få i present av mamma och pappa???? Jag är kung på att klura ut vad jag ska få i vanliga fall men i år har jag verkligen ingen aning. Hoppas på en liten chain, vore trevligt.

~

En av mina favoritgrejer är att åka bil. Låter ju jävligt lame men det är verkligen det. Älskar att åka sent på kvällen i mörkret med hög musik och att kunna sjunga med så högt jag vill. Jag brukar få lite dåligt samvete att Vincent måste lyssna på mig när jag sitter där och ylar men han brukar inte klaga så jag kör på. Tyvärr blev resan hem från stugan nu ikväll inte alls så mysig som jag hoppats. Strax efter att vi lämnat stugan höll vi på att köra på en grävling (död åt dessa vidriga djur) och jag blev skiträdd. Lagom tills att jag lugnat ner mig hände samma sak fast med en räv så resten av vägen kunde jag inte alls njuta så som jag hade velat. 
Nu sitter jag och myser med mina killar i soffan och kollar på Twilight, och blir påmind om varför jag avskyr dessa filmer så oerhört. Herregud alltså, det är verkligen inte bra haha. Känns ändå lite bra att kunna skratta efter en så jobbig dag som det har varit idag. 

lååååååååångfredag (hihi)

Idag var jag och min familj hos släkten i Motala och käkade kalkon. Tydligen är det så vi gör både vid jul och påsk numera. Jag är ju knappast den mest sociala och trevliga människan så släktträffar brukar bli ganska så ordentligt stela annars för min del, men idag var det faktiskt trevligt. Stämningen höjdes ganska rejält av lille valpen Caspar som har så långa öron så han snubblar på dem, alltså aaaaaaaw. 
När jag kom hem hade jag dock alldeles för mycket energi och frustration uppdämt i kroppen så jag gav mig ut och sprang några kilometer. Det är pisstråkigt, gör ont i min stackars otränade kropp och är förjävla jobbigt men samtidigt den bästa medicinen för mig. Ibland finns det ingen hejd för alla känslor och tankar som flyger hejvilt i mitt huvud och då är det enda som hjälper en runda där det är okej att bara orka springa två minuter i taget och det är okej att det känns som om benen håller på att gå sönder. Och det var underbart, trots att jag blev påkörd av en cykel, hahaha. 
Resten av kvällen har varit harmonisk. Tog en lång, varm dusch och tvättade håret (haha jag vet att jag gör en big deal av att tvätta håret men jag försöker göra det så sällan som möjligt så när jag gör det och det luktar gott kan jag liksom inte låta bli att sitta och sniffa på mig själv heh, wierdo). Var även duktig och smörjde in mig och sen satt jag där i soffan, som en inoljad säl och njöt av en kopp te och en film. Så himlans gosigosigt.

Imorgon ska vi åka till Motala igen men den här gången till stugan för påskmiddag med bara familjen. Det blir fint, för imorgon har Vincent lovat att köra så det är min tur att dricka vin, tjuhuuu (insert dansande tjejen med röd klänning-emoji och vinglas-emoji)

Just det! Premiär för skinnjacka igår, tack Jesus för att jag äntligen får vädra mina älsklingar igen. Skinnjackor är ta mig fan det bästa jag vet. 
Jag lade upp en bild om det på Intagram men där bryr jag mig lite för mycket om vad folk tycker så där fick det bli en betydligt mer sansad bild. Här kan jag visa min sanna excitement. Och nej, jag är inte besatt av onda andar som får mitt ansikte att krampa ihop i våldsamma spasmer, det är helt enkelt sådär jag ser ut när jag är riktigt taggad. Deal with it. 

Ännu en högtid

Jag fick ett påskägg av min chef idag. Jag blev förstås jätteglad och uppskattade det verkligen jättemycket. Men när jag satt och tryckte i mig det där godiset förut fick jag en tankeställare. 

Idag har jag av någon anledning haft jätteont i min käke på vänster sida. När jag biter ihop eller gapar stort så är det som ett hugg precis bakom käken, och värken strålar upp mot örat så det stundtals påminner om öroninflammation. Kort sagt gör det förjävligt ont och därför har jag inte kunnat äta riktigt som vanligt idag. Kvällsmaten petade jag mest i eftersom jag inte heller var hungrig. Men så satt vi där i soffan och kollade på film och jag började äta mitt godis. Och jag tryckte i mig allting, trots att det gjorde ont som ett knivhugg för varje tugga. Och efter att jag ätit mitt egna bjöd Vincent på några bitar av sitt som jag också åt upp. 

Och då insåg jag hur sjuka vi är. Vi äter vårt godis, trycker i oss pizza, häller i oss vin eller sprit eller öl, för att det är helg eller för att vi är värda det eller whatever. Jag äter mitt godis trots att det gör fysiskt ont. Och det blir ännu värre såhär runt en högtid. Då är det inte socialt accepterat att inte äta tills magen är på väg att sprängas. Jag vet hur min påsk ser ut, och det innebär kalkon med släkten imorgon, påskmiddag med familjen på lördag, en liten paus på söndag för att sen runda av med tårta när jag fyller år på måndag. Allt handlar om mat hela, hela tiden. 

Emellan dessa frossarhögtider då man ska äta tills man hallucinerar, då blir vi istället hetsade till träning, sallad och ett "nyttigt liv". Då är det fel att inte ha ett gymkort och lägga upp svettiga selfies med bar överkropp eller iförd sport-bh och tights som framhäver squatsasset. Då är man lat och dålig om man inte tränar minst en timme varje dag, helst närmare två. Det går inte att komma undan rubrikerna med bantningstips och mirakelkurer som står svart på vitt överallt, i matbutiken eller på Facebook eller i nyhetsappen. 

Det är det som är så sjukt. Denna träningshets som alla verkar drabbas av, varvat med det enorma fokuset på mat hela tiden. Det är inte konstigt att man blir förvirrad. Grattis till alla er starka människor som kan hantera kontrasterna och köra på som ni gör, jag avundas er. För mig är det ett väldigt svängande fram och tillbaka mellan att ena dagen gömma mig för min sambo, dra mig undan och slå bort hans hand om den råkar nudda mig på den kroppsdel som känns extra tjock idag, och att nästa dag känna att jag är okej med den jag är. Aldrig nöjd, aldrig har jag känt mig vacker, men vissa dagar är det okej. Kanske hade min kamp med mig själv och min kropp varit lättare om det inte varit sån press att äta men att ändå vara smal. 
Eller jag vet inte haha, det här blev ganska flummigt. Ett halvhjärtat försök att uttrycka mina tankar runt något som jag grubblar mycket över. Jag har iallafall lovat mig själv att inte banta det här året och det är jag glad för. 

Holy shit

Jag är vaken!!! Det är något slags mirakel, det är nästan så jag blir stolt över mig själv. Om 40 minuter ska jag gå iväg till bussen och åka och jobba en stund. Tidigare idag eftersom folk jobbar halvdag. 
Öppnade kylskåpet nyss och såg en flaska vin jag inte kände igen där. Och då kom jag på att när jag och Sofie köpte tredje flaskan igår så tog det stopp halvvägs och ingen av oss kunde dricka mer. Men man kan ju inte bara slänga en halv flaska sådär, så jag smög ner den i väskan och tog med den hem, hahahahaha. Fy fan vad pinsamt om någon sett eller om vakten stoppat mig. 
Jag hade förövrigt en väldigt spännande cykeltur hem. Jag cyklade över Universitetet och var ganska vinglig (tror även att jag sjöng högt?). Precis när själva universitetsområdet tar slut har de börjat gräva i marken så först höll jag på att cykla rakt in i en grävmaskin, sen skulle jag svänga runt denna grävmaskin men missbedömde vinkeln på svängen och körde rakt ut på gräset istället, innan jag rätade upp cykeln och tog i lite för mycket så hela cykeln snodde runt och jag ramlade omkull. Men full och glad skuttade jag upp igen och trampade vidare.
Strax innan jag skulle svänga upp på min gata är det en stor nedförsbacke som jag kom åkande i med världens fart. Lite längre fram ser jag ett djur gå över vägen och min hjärna tänker direkt "åååååh en kisse!" Så jag säger hej till djuret som då vänder sig om och jag börjar inse att katter går inte sådär konstigt. Och så vänder sig det vidriga jävla djuret och börjar röra sig mot mig istället och min spontana reaktion är att fräsa mot den som jag brukar göra på katterna när de gör något som de inte får. Då blir varelsen rädd och springer iväg in i några buskar. Såhär i efterhand är jag ganska säker på att det var en grävling, och efter att ha hört alla skräckhistorier från Klara om hur hon blivit jagad av dem är jag glad att jag lyckades skrämma bort odjuret. 
Jahopp det var min kväll det, ganska händelserik kan man väl säga. Oj jävlar nu är klockan massor, dags att dölja bakfyllan med smink och sen traska iväg mot bussen. 

two hundred fifty thousand miles on a clear night in June

Jahopp. Då sitter man här. I soffan. Kalasfull, så pass att det faktiskt är ganska jobbigt att hitta rätt bokstäver, tack Jesus för autocorrect. 
Jag har hur som helst haft en asbra kväll. Jobbade tre timmar, sen trampade jag iväg mot stan där jag träffade Sofie. Två och en halv flaska vin och sjukt mycket deep talk senare (första gången jag gråter på 55an tjoho, då har man det avklarat) är jag hemma igen med djupfrusna fötter och ett nästan lika kallt hjärta. Den där kvinnan lägger fram fakta som man inte kan argumentera emot. Så på ett sätt ser jag läget ur ett lite klarare perspektiv och ut ett annat vill jag fortfarande bara dra till Singapore och skita i livet. Jupp. Omfg jag är onykter och halv två imorgon ska jag jobba. Fan. Hjärtesorg och alkohol är en farlig kombo men samtidigt oundvikligt. Vi fick iallafall ett gult, äggformat ljus av en ganska söt, random snubbe på 55an och det var ju skoj ändå. 

Tisdag

Jahopp då hade ännu en dag hunnit flyta förbi. Började den med att vakna vid nio, snoozade i en och en halv timme tills jag tvingade mig upp (det jobbigaste på länge omfg) och sen drog vi iväg till Ikea och sen systemet innan vi åkte hemåt igen, några tusenlappar fattigare men med två delar till soffan på balkongen och ett rejält lager vin som förhoppningsvis räcker ett tag. 
Satt hemma och chillade en stund innan jag drog iväg till jobbet som såg ut ungefär såhär:

Jahopp såhär ser det ut. Jag sitter med min hög med brev, knappar in vart brevet ska, klickar in det i systemet, krafsar ner några siffror på brevet och så är det klart, upprepa 100-200 gånger sisådär. Ett jobb som kräver en halv hjärncell (check) och en läslig handstil (inte check, fick skäll för hur jag skriver åttor idag haha). 

Och såhär ser livet ut nu. Två klängiga katter, lite musik och ett avsnitt av American dad på tvn. Kissarna har ätit lite bättre idag, men fortfarande inte alls som de borde. Försöken fortsätter imorgon. Nu ska jag bädda ner mig här och somna till tvn, imorgon kommer bli en fin dag, godnatt! 

RSS 2.0