2015

Jag brukar ha som vana att resumera mitt gångna år och 2015 är förstås inte ett undantag. Kan väl först och främst säga att det varit det absolut bästa året i mitt liv. Det började i totalt kaos och höll även på att ta slut i förtid men nu såhär i efterhand är jag så otroligt glad för detta år. Tio år av ohälsa är förbi. Men låt oss ta det från början.
 
Januari började med total förvirring och med en väldigt stark känsla av att något dåligt skulle hända förr eller senare. Och det gjorde det också, i februari. Min värld föll samman totalt. Klarade inte av att gå till jobbet, klarade inte av att lämna sängen. Åkte ensam till stugan och satt framför brasan utan att äta i flera dagar och försökte desperat att överleva. Jag visste nog där och då att livet aldrig skulle bli sig likt igen. Jag längtade så otroligt intensivt efter att få fly, bara dra och lämna allt och alla bakom mig.
Sen kom mars och jag snubblade över jobbet på NTM. Började där och trivdes bra, försökte låtsas som om livet kanske var okej ändå men växlade hela tiden mellan att vara apatisk och att gråta mig hes av desperation. Minns väldigt lite av mars, det var mest en månad som genomleds.
April. Herregud. Jag fyllde 21 år, förlorade mina bästa vänner under kvällen vi skulle fira min födelsedag, det tog slut med V och allt var trasigt. Och så försökte jag ta livet av mig. Den absolut mörkaste månaden jag upplevt, kort sagt. Men sen kom maj med sol och en viskning om förbättring runt hörnet, så jag valde livet. Valde att börja må bra, acceptera de beslut jag tagit och de saker jag gjort och försöka gå vidare. Började fundera på att börja plugga.
Jag och katterna flyttade till Sofies lägenhet i juni och jag bodde ensam för första gången i mitt liv. Gjorde inte mycket annat än att jobba. Och så kom midsommarafton och ett telefonsamtal från Vickan. Min älskade vän. Det behövdes inte många ord för att allt skulle kännas som vanligt igen, och jag hade mina bästa vänner tillbaka igen.
 
Det blev juli och jag jobbade mer än någonsin, när jag inte gjorde det hängde jag med A. Tvingade fram kärlek som inte riktigt ville sig, det var inte äkta och såhär i efterhand var det nog mest bekräftelse jag var ute efter. Jag letar lägenhet för fullt, får ångestattacker men är i övrigt stabil.
Det blir augusti och jag hittar och köper äntligen min fantastiska lägenhet. Nedräkningen till inflyttningen börjar. Jag börjar även plugga matte och flyttar hem till mor och far. September flyter förbi med mycket festande. Och så blir det oktober, och jag får äntligen flytta en sista gång. Skriver även högskoleprovet och lyckas över förväntan.
November innebär ännu mer festande, och mycket jobb. Så även december.
 
Vad ska man säga. Väldigt mycket har hänt. Jag har lärt mig saker om mig själv jag inte hade en aning om, och jag har insett hur mycket lättare livet är om man bestämmer sig för att må bra. Jag lämnar 2015 som en tusen gånger starkare människa. En människa som mår bra, som förstår sitt eget värde och som verkligen längtar efter framtiden. En människa som träffat väldigt många nya fina personer och som har skapat sig en stabil vardag. Bakom lämnar jag mig en hel hög med komplex, bekymmer och ångest som helt enkelt inte får plats längre. Inte heller välkomna är de människor som stjäl energi för sin egen vinning, ni kan stanna kvar där och fortsätta bränna era broar, till slut kommer ni stå ensamma kvar utan någon räddning.
Till 2016 önskar jag mig ännu mer inre styrka och kraft att säga nej. Jag önskar att jag kommer in på min utbilning och framför allt att jag trivs om jag väl börjar. Och så önskar jag mig kärlek. Sån där kärlek som får benen att skaka, hjärtat att skutta och huvudet att bli alldeles tomt. Jag önskar mig någon att vakna bredvid varje morgon.
Nyårsafton firas in med hela mitt fina tjejgäng, med mat och vin och många skratt. Jag önskar er som läser här all lycka och ett riktigt fint 2016. Vi hörs nästa år, ta hand om er tills dess.

sömn.

Ligger vaken ännu en natt. Den senaste veckan har jag verkligen inte kunnat sova. Jag ligger vaken och vrider och vänder mig, kastar av mig täcket, fryser och drar på mig det igen. Lyssnar på poddar, lyssnar på musik, stänger av och lyssnar på tystnaden. Räknar får, andetag och minuter som tickar förbi. Ingenting hjälper. De två senaste nätterna har jag gått upp och stirrat ut på den tomma Prisoparkeringen utanför och sedan krupit ner i soffan och först då lyckats somna. Som det är just nu verkar det bli så även i natt. 
Har någon slags oro som håller mig vaken, ett odefinierat brus i bakhuvudet. Orkar inte. Vill bara sova och hålla alla de jobbiga tankarna borttryckta som jag blivit så bra på nu för tiden. 
Snart är det jul iallafall, kommer bli fint. God jul på er då mina små vänner. 

Fredag

Hej kompisar! Fick höra att min blogg blivit skittråkig och så vill vi ju inte ha det. Så här kommer en uppdatering om livet! 
Jag ligger i soffan just nu, med två katter som slåss över ett godispapper i hallen, en tvättmaskins om centrifugerar för fullt i badrummet och Fredagspodden i högtalarna. Jag har roat mig med att städa i någon timme och nu är jag helt slut och tar en paus, jag har en del kvar. Fick feber natten till igår och ännu har det inte försvunnit helt. Därför blev det inget jobb igår och verkar inte bli något idag heller. För att få lite socialt umgänge gick jag hem till mor och far igårkväll och tiggde mat och lussebullar, då kändes livet lite bättre. Sen blev det också en biltur med obligatoriskt stopp på Donken mitt i natten, like the good old days. 
Annars då? Mjo det är fint. Har köpt världens bästa julklappar i år, känner verkligen hur jäkla kul det ska bli att få ge dem. Förstår verkligen det här med att det är roligare att ge än att få, kanske är åldern. Herregud om några månader blir jag 22 år, ålderskris. Nu ska jag dricka te och nojja över hur gammal jag är. 

RSS 2.0