aj säger mitt hjärta

Ingenting på denna jord betyder så mycket för mig som mina katter. Mina älskade små bebisar är verkligen det allra bästa jag vet och ingenting slår att få borra ner näsan i nacken på dem och höra hur de spinner. 
Därför finns det inte heller något som gör så ont i mitt mammahjärta som att se att de inte mår bra. De senaste dagarna har de ätit jättedåligt, bara sovit hela nätterna och nästan hela dagarna och verkat allmänt slöa och orkeslösa. Katter i allmänhet och mina två i synnerhet är ju inte direkt några superaktiva djur men jag vill ändå påstå att de är mer inaktiva nu än tidigare. Jag vet inte vad som är fel och inte riktigt hur jag ska lösa det och det känns förjävligt. Imorgon ska jag iallafall försöka fixa lite annat att äta, kyckling och kokt fisk som magarna tål men som kanske är lite roligare än samma gamla burkmat. 
Mina små älsklingar, se till att bli er själva igen. 

sovmåndag

Åh, sådana planer vi hade för denna dag. Vi skulle passa på att åka till Ikea nu när Vincent är ledig, ta en sväng förbi Biltema när vi ändå var där, sätta igång en pulled pork som skulle få mysa loss i ugnen i sisådär åtta timmar och sen ta en harmonisk promenad i solskenet. 
Japp, det var planen. Men man kan ju även välja att snooza sex gånger, stänga av två andra väckarklockor, sova till tolv för att det är så jävla gött och sen bara totalt skita i alla de planer man haft. Så här ligger jag i sängen och myser med min majestätiska varelse istället för att stressa runt på Ikea, stressa hem och sen stressa iväg till jobbet. Det känns ändå rätt okej. Detta väder ger mig väldigt mycket "fuck this shit"-feelings och då är det bäst att go with the flow. 



i did it bitches

Jag klarade det. Det gick faktiskt ganska bra. Och nu har jag lovat att springa Blodomloppet hahahahahaaaaaa ja ni ser, impulsbesluten fortsätter som vanligt.
Nu ska jag dricka lite te innan det är dags för kvällsmat och allmänt söndagsmys. Känns väldigt bra att faktiskt ha något planerat den kommande veckan och framför allt onsdag ser jag väldigt mycket fram emot.
Såhär taggad (ångestfylld) var jag innan jag kom iväg på min springtur förövrigt:



Skit


Var helt säker på att mamma smsade för att säga att det inte blev någon springtur, besvikelsen jag just nu upplever motsvarar inget annat jag någonsin upplevt. 

korkade lilla josse

Jag har begått ett stort misstag. Ett enormt jävla misstag som jag ångrar bittert idag.
Jag och Vincent var hemma hos mina föräldrar igår och hängde lite med min lillasyster. Vi käkade grillad kyckling, potatisbollar i mängder och så lite bea på det innan vi förflyttade oss till soffan för att se en film och äta godis och chips med dip. Efter ett tag gled jag in i paltkoma deluxe. Mor och far kom hem när jag var i det djupaste stadiet av sinnesförvirring som min fulla mage orsakat och det utnyttjade mor direkt. Som en hök riktade hon in sina skarpa ögon (inte alls skarpa, kvinnan är nästan blind utan sina linser men det är ett snyggt uttryck, go along with it pliiis) på mig och högg direkt.
"Ska du med ut och springa imorgon? Du kanske känner att det vore skönt efter allt det här?" *sjukt meningsfull och dömande blick på högen av godispapper blandat med chipssmulor på vardagsrumsbordet*
Jamen ja vad skulle jag göra? Jag sa ja såklart. Och sen gick vi en promenad innan vi åkte hem för att jag fick så dåligt samvete. 

Men idag alltså, fy. Inte nog med att jag råkade sova en timme längre än planerat så hela dagen är lite skev, nu ska jag roa mig med att städa också, och det är ju fruktansvärt oparty. OCH SEN ska vi åka och handla och trängas med sura pensionärer som luktar surkål, ungjävlar som får bitchfit och kastar sig på golvet och vrålar allt de kan och så föräldrar som står där och försöker förklara för ungjäveln att ungjäveln fick godis igår och nu får man vänta tills det är lördag igen, allt med en lugn och pedagogisk röst a la nyhetsankare men man ser ändå desperationen lysa igenom deras kroppsspråk. Och så jag då, med all frustration som finns i min kropp, som försöker att inte slå min sambo på käften när jag stannar för att läsa igenom listan och han bara fortsätter att gå (en av de mest irriterande saker jag vet, blir så FRUKTANSVÄRT arg).

Den jävlar persen ska jag genomleva OCH SEN ska jag ut och springa i detta jävla rövväder? Jamen bra tänkt Josse, riktigt jävla bra planerat. Enjoy! Men är man en tjockissjäl så är man, och därför kommer jag ge mig ut och springa den där jävla rundan idag, för snart är det socialt accepterat att gå runt halvnaken på stan igen och då är det bra om man är liiiiite förberedd iallafall. Jag återkommer med rapport om hur vidrigt det är, jag vet att ni inte kan vänta på att få höra mer gnäll. 




mitt livs kärlek


Lämnar inte sängen idag. But its cool för allt jag behöver har jag här. 

idag är en sån dag då det här måste vara mitt mantra för att jag inte ska bryta ihop.




Mmmmmm gos

När man tvättat håret och gosat in Moroccan oil så det är mjukare än en nyfödd kattbebis och luktar som en ängels andedräkt och man försöker få fram en bild som kan visa det utan att grannarna ser att man är pinsam som tar selfies på balkongen men det slutar med att man ser smått besatt ut och håret istället ser sjukt risigt ut: 
Nu ska jag åka till jobbet, tack och adjö. 


plötsligt har något positivt hänt i mitt lilla liv.

Det här kan ha varit en av de konstigaste dagarna i mitt liv. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja haha. Från början kanske? Ja okej jag kör.

Jag har alltid trott på ödet ganska så stenhårt. Jag är helt och fullt övertygad om att något ska hända så kommer det hända, och idag fick jag rätt. 
Jag sökte ju sommarjobb på NTM (tidningsdistribution) förra veckan och hade lite halvt om halvt blivit uppskriven på ett distrikt i Lambohov, jag väntade pretty much på ett samtal som bekräftade det. Så när telefonen ringde runt klockan två idag så tänkte jag direkt att det var det som det skulle handla om. Tro då min chock när det första som sägs är "Hej, är det Josefin? Som har en pojkvän som jobbar på Kjell & Company i Ikanohuset?" 

Om man inte känner Vincent så kanske det här verkar ännu konstigare, men han är världens mest sociala människa, och när då en människa från NTM var inne för att handla lite prylar av honom imorse så började han prata om att jag jobbat för dem tidigare och kanske skulle göra det igen. Personen hade då frågat vad jag gör om dagarna nu och Vincent svarade att jag är hemma. Denna lilla människa har då kopplat att jag kan behövas i posthanteringen de börjat med för bara några veckor sen och sagt det till rätt person som sedan ringde mig. Han berättade för mig i sin tur att det var senast igår som de insåg att de behöver mer folk. 

Alltså????? Ursäkta men sånt där tjafsar man bara inte emot. Det är ödet. Punkt. Hade inte en av de ordinarie varit sjuk igår så hade de inte insett att det behövdes mer folk. Hade inte Vincent varit så sjukt social hade ingen tänkt på att jag kanske var tillgänglig. Hade inte Vincent jobbat idag hade det inte heller blivit något. För mycket tillfälligheter för att inte vara ödet, så är det bara.

Men anyways, jag har iallafall varit iväg och jobbat tre timmar idag och ska köra lika mycket resten av veckan. Jobbet är himla chill, det är bara att sortera post helt enkelt, och det är bra tider med start halv fem på kvällen. Det fina är att det bara kommer bli mer jobb framåt som det ser ut, även i sommar och tillochmed i höst. Det känns ganska så fantastiskt måste jag säga, för trots att jag är rätt säker på att mina sparpengar hade räckt ganska länge är det ju aldrig skoj att bara gå minus och inte ha någon inkomst. Och nu behöver jag inte dra ner på min vin-och-ciggbudget, tack Jesus. 

Nu tänker jag somna med en något mindre ångestklump i magen och kanske, kanske blir min sista tanke en glad tanke om jobb istället för en ledsen tanke om all annan jävla skit.

Ja just det, nu när jag inte längre har någon att bomba med alla roliga bilder jag hittar på 9gag så lägger jag upp en här istället. Måste bara få dela med mig liksom. Godnatt. 




,


När pojkarna spelar Tv-spel roar jag mig med att gosa med goskisse. 
Dag två som spenderats i soffan och nu känner jag mig rätt trött på det. Måste försöka ta mig in till stan imorgon och aktivera min totalt förslappade kropp. 

partyjosse

Det är ganska roligt att gå igenom bilderna som togs igår såhär dagen efter. Och en grej som jag omedvetet gjorde var att ta bilder på mig själv under de stadier man går igenom en utekväll. 
"Men vafan brudar, kolla mitt jävla hår, vafan! Vad ska ni ha på er?": nytvättat, fortfarande fuktigt hår som inte riktigt gör som man vill. Fortfarande iklädd mjukisbyxor och en skitig tröja försöker man luska ut hur snygga ens polare ska vara så man vet vart man ska lägga ribban. 

"OMFG måste ta en selfie på toan": den där bilden som tas när man druckit så mycket att man är på topp. Jag var absolut snyggast i världen med mitt underbara YSL-läppstift, min fluffiga jacka och mina nya skor. Odödlig och så jävla cool. 
"Ska aldrig mer dricka i hela mitt jävla liv": för full, ledsen, kall, ensam. Ungefär all livets misär koncentrerat i den där stunden mellan att man förstår att kvällen är slut och man ska börja dra hemåt tills dess att man somnar. 
"Fan håret höll sig rätt fint inatt, gött!": bakishungrig, sminkrester under ögonen, svettig, luktar gammal parfym, hårspray, cigg och sprit men trots det rätt nöjd. Speciellt eftersom jag får äta pizza om en timme. Mysigt bakismode ändå, en sån där dag som man egentligen borde spendera i soffan med någon man tycker om och bara kramas liksom.


-

Sista bussen hem erbjuder en ganska spännande mängd människor att observera. 
Det är kompisarna som åkt hem tillsammans som halvsover i sina säten och vaknar med ett ryck när de inser att nästa hållplats är deras.
Det är paret som hållit ihop så länge att de inte behöver prata, utan som nöjer sig med att hålla hand, luta sig mot varandra och bara trivas. 
Det är kompisgänget som med höga röster pratar igenom kvällen som varit med alla smaskiga detaljer. 
Det är de unga kära, som funnit varandra på dansgolvet och som inte kan hålla händerna i styr utan som bara måste ta på varandra, som bara måste få upptäcka varenda millimeter av den andres kropp. De som inte kan kontrollera den åtrå de känner för varandra.
Det de andra, de ensamma. De som antingen har någon som väntar där hemma eller som kommer krypa ner ensamma i sina sängar. De som antingen kommer somna glada eller ledsna.
Och så är det jag. Så fylld av en ekande tomhet. Som ändå haft en kväll med fuldans, kärlek till mina vänner, lättnaden över att vara full och avslappnad. Men som ändå helst bara vill gråta en flod av tårar. Som helst bara vill skrika så alla förstår hur hopplöst livet känns och hur osannolikt det är att det någonsin kommer gå över. 

Ikväll förstod jag att vin, cider och hög musik inte kan läka de sår som finns. Kanske är lösningen Ben & Jerrys och ett maraton av animerade barnfilmer, kanske finns det inte en lösning. Hur som helst känns det trots denna huggande jävla smärta ändå bra att få krypa ner med mitt livs kärlek på bröstet och min andra kärlek tätt intill. Albus och Stinson, mina fantastiska små djur. Ni gör mig lycklig när jag är som mest trasig. 

kommer aldrig härifrån.

vissa dagar är det så himla lätt att köra på som ingenting. det finns där och skaver hela tiden men det går att bortse från det. andra dagar, som idag, klarar jag inte av att fungera som en vanlig människa. helvete vad ont det gör, hela, hela, hela tiden. och jag vill bara prata. det är det enda jag vill men även det enda jag inte kan. fy helvete för det här. var du tvungen att fucka upp hela mitt jävla liv? var du tvungen att leka med mig och sen kasta bort mig så fort du fått det du ville ha? var du tvungen att få mig att bry mig mer om dig än jag någonsin varit i närheten av att bry mig om någon innan? var du verkligen tvungen att såra mig så djupt?

ring mig då för helvete.

I skrivande stund sitter jag på balkongen i blåsten och med solen i ögonen. Varför? För att jag är svensk och som svensk är det lag på att "njuta" av solen så fort den visar sig även om det är kallt like a witches tit. Inte ens katterna är här ute, det står i dörröppningen och tittar på mig istället, jag tror inte de gillar när det blåser så pälsen fladdrar haha, de är för jävla töntiga de där två. 
Anyways! Jag surar lite. Why? Jo för att igår ringde jag som en jäkla tok till NTM för att fråga om budjobb i sommar men fick inget svar. Ringde igen idag, och då fick jag äntligen komma fram. Han skulle kolla upp ett specifikt distrikt i Lambo och sen återkomma senare idag. Men serruatteeeeh jag vet nämligen att de där nissarna slutar klockan fyra och än har han inte ringt såååååå..? Antar att du ringer imorgon eller? Gah, hatar när folk säger att de ska höra av sig och så gör de inte det. 
Anyways, taggar lördag så jävla hårt att ni anar inte. Jag vet inte hur länge jag längtat efter en ute kväll med bara mina besties, inga jävla snubbar och inget jävla drama och på lördag händer det äntligen. Eller ja, biten om drama kan jag ju inte säga något om såhär på förhand men jävlar vad jag ska kämpa för det. 
Jag har redan planerat outfit, smink och hela köret så ja, mina förväntningar är skyhöga. Det kommer bli awesome. 
Nu har jag förfrusit mina fingrar tillräckligt länge, dags för att gå in och börja göra sig i ordning, ryktas om torsdagsfylla ikväll tjoho. 

Onsdag...? Redan?

Tre bilder som beskriver min dag hittills: 
Ja heh, ursäkta en bakdelsbild bara sådär appropå ingenting. Men det här är bra jävla störigt. Jag skulle vara ambitiös och dra ut och gå en sväng och då måste man ju ha sina snabba glansiga tights för att det ska se rätt ut lix. Jag drar på mig dem som vanligt och ska precis dra på mig dojjorna och traska iväg när jag skymtar mina egna Union Jack-trosor i spegeln. What the fuck???? VEM skulle vilja att ens fultrosor lyser igenom braxerna när man är ute och motionerar? Är det på riktigt så att jag måste PLANERA vilka satans jävla trosor jag ska ha på mig bara för att slippa att hela Lambo ser mitt ass när jag tar min standradrunda? Nu syns det inte så himla mycket på bilden men tro mig, när ljuset ligger på är det som om jag bara dragit på mig ett par nylonstrumpbyxor över. Nae, skitdåligt faktiskt. Så, färdigtjatat om min rumpa. 

Nätet på ballen är klart! Och titta på min lilla gullekorv, så himla nyfiken. Båda två har gått omkring och spanat som bara den, och det känns fint i mitt mammahjärta. Nu ska vi fixa lite mer möbler och sen är det dags för växter och sen får sommaren komma. 


Och så lite humor hehe, skrattar åt den varenda gång hahaha. Nu ska jag duscha och sen laga mat, tjohej! 

min personlighet i ett slående exempel

Läser på Facebook om hur folk ser norrsken långt ner i Sverige inatt, läser sedan samma sak på Aftonbladet. Tänker att jag borde gå ut en sväng nu och se efter om jag ser något, eftersom det alltid varit en dröm att få se norrsken. Men nej, jag ligger kvar i sängen, för tänk om jag går ut och inte ser något, då var det ju helt i onödan? Exakt så tänker jag alltid, om allt. Varför försöka om det kanske inte blir bra? Och så gnäller jag över att inget någonsin händer i mitt liv. 

är det verkligen tisdag idag?

Idag har jag haft en sovdag. Ni vet, en sån där dag då man vaknar halv tolv, går upp och grejar lite, blir akut trött vid halv tre och går och lägger sig igen och sover till åtta. Eller är det bara jag som har sådana dagar? Ah well, anyways. Nu ligger jag återigen i sängen iallafall, och hoppas på en något mer produktiv dag imorgon. Målet är att fixa sommarjobb, bara sådär heh. Och för det krävs att jag ska ringa ett telefonsamtal och det är ju en av mina största fobier så det är en ganska stor uppgift. Återkommer med info om hur det gick. 
Det vore väldigt fint att ha kirrat jobb iallafall för då kan jag glida runt som arbetslös tills dess utan allt för stora ekonomiska bekymmer och det vore ju finfint. Så jaaaaa det är min morgondag det. Och så blir vi förhoppningsvis klara med innätningen av balkongen också. Och en PW på det ska vi hinna med också. Jävlar i helvete, upptagen_tjej_94. 
Och på torsdag är jag nästan lika upptagen, då ska jag in till stan för att köpa wiiiiine till helgen OCH dessutom socialisera mig med någon annan än de varelser jag bor med, i form av middag med Vinnies polare. Shit bananaz, det får nog bli en sovdag till på fredag efter två dagars fläng. 
Nu ska jag börja läsa i en ny bok, gosa med denna överjävligt vackra katt och sen drömma sött, puss och hej. 





hej då.

 
 
and baby it's amazing i'm in this maze with you
i just can't crack your code
one day you screaming you love me loud, the next day you're so cold
one day you're here, one day you're there, one day you care, you're so unfair
sipping from your cup till it runneth over, holy grail

lugn och fin lilla emo.

Idag har varit en kaotisk dag. Jag har pendlat mellan att vara ute och gå nästan en mil med ett stort leende på läpparna åt solen och tussilago, till ligga på köksgolvet och gråta, till att skratta hejdlöst till att gråta igen. Haha så instabil att det är löjligt. Sen hittade jag en bild jag tog de dagar jag var i stugan för några veckor sen. För första gången på evigheter kände jag något slags inre frid och ville fånga det på bild. Det varade bara i några timmar men jag kan ändå minnas känslan och tänka att this too shall pass. Typ. Jag behöver bara hitta den där friden igen. 



om inte du är ledsen tänker fan inte jag vara det.

Idag ska jag:
- Skjutsa Bo till jobbet, och sedan åka tillbaka hem.
- Käka fruktsallad och knäckemackor med avokado (omfg så jävla gott) samtidigt som jag tittar på Youtube-klipp när folk skär i chokladfondant (det är en grej tydligen och så jäkla gosigt) 
- Ut och springa några kilometer
- Utöka min dagliga pilates med lite extra magövningar nu när den värsta träningsvärken lugnat ner sig
- Åka till stan och leta efter artprints, min älskade tavelvägg blir äntligen av!!!
- Åka till Ikano och köpa skor av Vickan 
- Åka hem med Bo när han slutat. 

Allt detta med ett big fucking smile påklistrat för jag är glad nu för tiden har jag bestämt. Är du iskall kan jag vara minst lika iskall min kära. Nu ska jag pussa på Stinson, härrå



tom gata.

Står vid balkongdörren och tittar ut över gatan. Hoppas att någon ska komma gående, att någon ska veta att jag står här och väntar. Men det är ingen som är vaken såhär dags, förutom jag. På den här gatan bor bara småbarnsfamiljer som somnat för många timmar sen. Jag är alltid dödstrött och sover tills morgonen och förmiddagen passerat och eftermiddagen är ett faktum. Men på kvällen håller tankarna mig vaken senare och senare.

Jag har börjat träna. Jag som hatar all form av träning, haha. Men nu längtar jag efter värken som talar om att mina små muskler fått arbeta. Jag hade från början en idé om att det kanske skulle göra mig trött och därmed göra det lättare att somna på kvällen men än så länge verkar det inte funka. Men grov träningsvärk har jag iallafall, magen är absolut värst men även längs revbenen, ryggen, höfterna och rumpan känns det ganska ordentligt i. Får anta att det händer något med kroppen iallafall. Imorgon ska jag simma igen. Den här gången i en annan stad så bikinimomentet blir förhoppningsvis inte lika jobbigt. Eller man kan ju hoppas. 

Nej, kanske ska krypa ner i sängen igen och försöka somna. Här gör jag ju ingen nytta direkt och utanför har fortfarande inte en endaste själ givit sig till känna. 

kvällsanteckningar efter lite vin.



Ja. Så ser det ut. Skulle ha stannat hemma ikväll men när ens bästis frågar om man ska med ut så följer man med, oavsett hur det känns. Så jag kör bara på, för det är det jag är bäst på. Nu ska jag hålla om min älskade, underbara, fantastiska Albus och lyssna på musik tills jag somnar. 

ljus.

Ljuset tränger in i sovrummet trots de tunga gardinerna. Jag vill gå upp och dra igen dem ännu mer, täcka för med mer tjockt tyg. Men jag förmår inte mig själv att röra min kropp. Hela jag är full av glasskärvor och varje gång jag rör mig hugger det till. Så jag ligger kvar och gör ingenting och hoppas på att få somna om. Det gör för ont att vara vaken. 

wish you were here

Igår var det något som hände med istäcket inom mig. Min iskyla luckrades upp och sakta började jag smälta och vakna till liv. Jag grät. Nästan för första gången sedan allt hände, vilket är väldigt konstigt eftersom jag är en allmänt gråtande människa. Tjuter när jag ser på tv, tjuter när jag hör en sorglig låt, gråter hejvilt. Jag vet inte varför men kanske för att jag faktiskt på riktigt insåg hur djupt i skiten jag sitter nu. Vilken totalt ohållbar situation jag skapat. Och kanske värst av allt, att vad som än händer kommer jag förlora en person som jag älskar. Innan har jag varit så fokuserad på att lösa allting, ställa allt till rätta och att intala mig själv att jo det kan gå, att jag inte hunnit tänka efter och se hur oerhört djupt det här går. Och det enda jag vill du är att krypa ner i sängen och vakna igen när sommaren kommit och detta problem är ur världen.

RSS 2.0