självkärlek på pickalurven

Några glas vin i systemet, kollar igenom gamla gamla bilder på telefonen och inser att jag förut var besatt av att ta bilder på min kropp i alla vinklar som finns. Sedan satt jag och detaljgranskade dessa bilder och hittade alla valkar, celluliter och skavanker som gick att finna. Jag ser de bilderna nu och tänker ordagrant "I'm preeeeetty, I love me" (engelskan är svår att hålla tillbaka när man är lite lurig av vinet). Men hörreni. Att bli äldre. Det är ju förjävla najs ändå.


varför

Stick in kniven i hjärtat på mig och vrid om, vrid om ett varv till, ett varv till. Ingenting gör ont. Ingenting känns. Du vet. Du vet mycket väl. Jag tror dig när du berättar, jag tror dig när jag ser dina tårar och hör din röst spricka i desperation. Jag tror dig när du upprepar dina ord gång på gång. Men de känns inte.
För ingenting känns. Jag undrar om det någonsin kommer kännas igen. För det enda som finns där det en gång fanns känslor är frågan varför? Varför? Varför? Varför?


RSS 2.0